Sollentuna nu på genusvärldens karta!

Nationella Sekretariatet för Genusforskning håller en elektronisk anslagstavla för genusintresserade: genus@genus.se. Där sätts upp nyheter av olika slag, från kurser och andra evenemang liksom reklam för "normkritiska" barnböcker.

På tavlan kan man efterlysa studier eller annat som ger kunskap. Jag har till exempel efterlyst ursprunget till begreppet "könsmaktordningen" men det lyckades jag aldrig finna. På genus@genus.se utlyses också stipendier, tjänster och vädjanden om frivilliga. Det senaste exemplet på det, visat härovan, har satt Sollentuna på genusvärldens karta.

Det enda som inte får förekomma på tavlan är debattinlägg. Orsaken är förmodligen att genusvärlden är uppdelad i hårt konkurrerande falanger. Jag har berättat närmare om det i min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken.

Förskolan som politisk arena, läsplattor och tvång

Två riksdagsledamöter, vår Tina Acketoft och socialdemokraternas Louise Malmström, kom på idén att politiker borde lyssna till forskare för att lära sig mer om förskolan och dess verkningar. De vände sig till Nationella Sekretariatet för Genusforskning, och det anordnade ett seminarium med den intressanta titeln:

Förskolan som jämställdhetspolitisk arena

Att förskolan skulle vara till för något annat än att ge barnen en god skolstart lät underligt för mig. Alltså deltog jag i seminariet. Det jag fick ut av seminariet har jag berättat om på min blogg. Välkomna till den!

På FP-bloggen i Sollentuna har det nyligen diskuterats ett annat intressant ämne:

Läsplattor kontra penna, papper och böcker

Sollentunas beslut om iPad i stället för penna och papper väcker ett glädjefyllt minne hos mig när jag var tio år.

När jag började skolan 1934, hade det visat sig att jag inte lyckades placera bokstäver och siffror på papperet eller på svarta tavlan i den ordning som de skulle stå. Eftersom jag "talade vuxet" blev jag inte stämplad dum utan klassad ordblind.

I flera år underkändes jag i alla ämnen där betyg sattes genomskriftliga prov. Vi fick ju betyg från första klass, och tack vare det slapp jag leva i en illusion om vad jag kunde. Snällismen hade ännu inte trängt in och skapat föreställningen att ingen elev fick "pekas ut".

Så kom händelsen när jag var tio år. Jag lekte med en skrivmaskin och upptäckte att tecknen hamnade på papperet i rätt ordning när jag slog tangenterna på den. Det var ett genombrott! Då kunde jag äntligen träda in i läsandets och skrivandets värld.

Barn med just min variant av dyslexi får alltså stor glädje av att tränga in i tecknens värld med hjälp av en iPad. Kanske många andra får samma glädje av det sättet att börja lära sig. Inte desto mindre har jag blivit betänksam med anledning av hur beslutet har utformats och presenterats.

Det första som väcker min misstänksamhet är påståendet att man kan reda sig utan penna och papper. Det påståendet påminner mig om datorernas intåg. Då blev framtidsvisionen blev "det papperslösa kontoret". Kontoret kom i stället att översvämmas av papper.

Påståendet påminner mig dessutom om det förfärliga misstaget att slopa inträningen av handstil. Det beslutet har spärrat senare årskullar från att läsa äldres meddelanden liksom äldre texter. Det har tvingat många ATT BARA SKRIVA MED VERSALER och börja skapa en ny handstil av dem.

Så till mitt nästa skäl för misstänksamhet. Grunden för den är att jag har följt skolans utveckling genom barn och barnbarn i åldrarna 61-18 år inte bara genom att lyssna på barnen utan också genom att vara aktiv i deras skolor.

Vad jag har kunnat se under denna långa tid är att skolans reformatorer gång på gång tar sig från ett högt syfte via utredning utan pilotprojekt till en skrivbordsreform. Denna görs rikstäckande så att möjligheten till utvärdering skärs av. Det går ju inte att jämföra resultaten efter reformen när den genomförs lika överallt!

Nu har Sollentuna tagit sitt beslut om iPad. Jag hoppas att genomförandet hunnit bli väl förberett. Om inte, är detta dessvärre fullt normalt. Nu fordras emellertid ytterligare ett beslut!

Betrakta reformen som ett pilotprojekt! Sök kontakt med en kommun som inte går över till läsplattor utan fortsätter med penna, papper och böcker. Det bör vara en kommun där invånarna lever på ungefär samma villkor som i Sollentuna.

Föreslå den kommunen att fortsätta undervisa som förut. Föreslå den att de båda kommunerna tillsammans vidtalar forskare att studera resultatet av respektive undervisning genom att följa eleverna under minst sex år. Skolan måste få veta vilken verkan de olika undervisningsformerna har på lång sikt.

Utan jämförelser och utvärdering riskerar varje god reform att ge ett kraftigt bakslag.

Om surfplattor i grundskolan, kommunens IT-satsning och vikten av tidiga insatser

Jag stödjer kommunens IT-satsning på skolorna. Det är viktigt att barnen redan tidigt kan utnyttja de nya möjligheter till inlärning som egna datorer kan ge.

Samtidigt är det viktigt att traditionella undervisningsmetoder när det gäller att lära sig läsa och skriva finns kvar. Uppenbarligen gör forskare olika bedömningar när det gäller hur pass lämpligt det är att inte tillämpa traditionella inlärningsmetoder i årskurs ett. I det läget menar jag att det är önskvärt att såväl ha traditionella inlärningsmetoder som kompletterande metoder, byggda på IT-teknik, redan från årskurs ett.

Den stora bristen när det gäller läs- och skrivfärdighet handlar om att de barn som har svårigheter inte identifieras i tid och att stödet för dem inte sätts in tillräckligt tidigt. Detta är ett problem nationellt och Sollentuna måste prioritera tidiga insatser för dessa barn alldeles oberoende av IT-satsningen.


Anders Morin (FP), ordförande i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden (gymnasieskolan, komvux m m)

Boken, pennan och pappret viktigt även i fortsättningen

Folkpartiet i Sollentuna anser att böcker, papper och pennor tillhör nuet och framtiden. Det gör också den nya tekniken, t ex läsplattor. Framtiden handlar inte om det ena eller andra utan det handlar om både traditionell och ny pedagogik. En kommun som vill ligga i framkant tar ansvar för att alla elever får likvärdiga förutsättningar. Det inkluderar att utrusta alla elever med den nya tekniken.

Folkpartiet i Sollentuna står därför bakom den IT satsning som kommunen nu genomför. Tekniken gör det möjligt för fler att lyckas under den första tiden i skolan. Eleverna får inte kritik för att de inte kan forma bokstäver på pappret utan får fokusera på att lära sig grunderna i bland annat det svenska språket. När koden har knäckts ska de sedan lära sig skriva på traditionellt sätt.

Vi är övertygade om att boken, pennan och pappret inte tillhör forntiden utan även i framtiden kommer att fylla en viktig funktion i undervisningen. Traditionell undervisning såväl som ny teknik ska få plats i skolan.

Lennart Gabrielsson (FP)
Kommunalråd

Carina Knorpp (FP)
Vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden

Datorer i skolan är bra

Ewa Hellström-Boström (Sollentunapartiet) frågar i Vi i Sollentuna (2012-01-13) ifall vi i Sollentuna gör rätt när alla elever får tillgång till varsin bärbar dator. Det enkla svaret är "ja".

Hennes undran ska även ses i ljuset att Sollentunapartiet nyligen i Barn- och Ungdomsnämnden velat avslå beslut som rör datorer i skolan.

Den som idag arbetar i ett yrke som på 80-talet krävde dokumentation och letande av information i pärmar vet hur datorer revolutionerat arbetssätten. Det är naivt om man tror att datorer inte kan ha lika stor påverkan på skolarbetet som det haft i arbetslivet. Man får inte glömma att datorernas uppgift är en blandning av lära mer, rätt och djupare i sin egen takt.

Vi är övertygade att datorer i lärandet kommer kunna frigöra tid så att det räcker till Ewas önskan om en extra idrottstimme. Detta förklaras bättre av Khan Academy ( http://www.youtube.com/user/khanacademy ).

Folkpartiet är framåtsträvande och är för att datorer ska vara en del av elevernas arbetsredskap.


Kjell Ericson (FP)
Carina Knorpp (FP)
Magnus Blixt (FP)

Viktiga delar folkpartihistoria

Det har på sistone varit många intressanta inlägg på den här bloggen, och jag försöker återkomma till dem. Nu önskar jag er i stället välkomna till min egen blogg. Där har jag nämligen recenserat Per Ahlmarks memoarer.

Per har åstadkommit en tjock bok, späckad med fakta och omdömen om nyckelpersoner. Den är samtidigt lättläst och ofta rolig. Läs min recension så får ni veta mer!

Inlägget innan är min recension av teaterpjäsen SCUM Manifest som väckt rabalder och kanske just därför går för fulla hus.

Hur blir man Svensk?

Läser dagens tidning och finner en formulering jag tänker bära med mig:

"Tanken är att själva medborgarskapet symboliserar en gemensam framtid snarare än en gemensam historia".

Hur kan vi ens tillåta ett uttryck som "tredje generationens invandrare"? När slutar man vara invandrare då? När blir man Svensk? Min släkt har jag förstått invandrade till landet med Vallonerna någon gång på 1600-talet, är jag då "tionde generationens invandrare"?

Möjligtvis kan man använda första generationens invandrare som etikett för de som de facto faktiskt bytt hemland. En sådan enkel sak som att byta namn på "Svenska för invandrare" till "Svenska för nybörjare" tror jag kan vara en nog så viktig signal.

Medborgarskap för mig betyder att man är Svensk. Punkt. Allt annat riskerar att på alla de sätt bli stigmatiserande. Jag delar Martin Luther Kings dröm att alla en dag inte kommer att bedömas efter färgen på deras hud utan på innehållet i deras karaktär (fri översättning ur minnet). Jag hoppas Ullenhags utredning lyckas i sin ambition att bli till ett incitament för att främja integrationen – utifrån såväl rättigheter som skyldigheter för individer.