måndag 30 juni 2008

Varför betalas inte TV-avgift via skattsedeln?

Argumenten från Sveriges Televisions VD Eva Hamilton till nuvarande form av TV-licens är att det gör TV oberoende från politiker. För mig är det ett obegripligt resonemang eftersom TV-avgiftens storlek redan bestäms av riksdagen genom lagstiftning. Ifall riksdagen beslöt att anslaget ska vara X kronor gånger antal hushåll så är resultatet för mig likvärdigt.

En fördel om avgiften gick via skattsedeln är att ensamstående får proportionellt relativt mindre avgift, vilket jag är övertygad om att många tycker är rimligt. Insparning av dagens administration är en annan fördel.

Enda negativa jag hört om skattemodellen är just det att de som sitter på Radiotjänst i Kiruna blir utan arbete. Men det är ett tunt argument och lika nedvärderande om deras arbete som om de flyttat jord på marsfältet. Jag är övertygad att de kan göra lika gott arbete inom ett annat mer konstruktivt område i framtiden. Då har vi åtminstone sparat in nån miljon för portot...

En stor del av TV-avgiften går till samhällsprogram (vilket brukar intressera sådana som jag). Att nyheter, samhälle-, barn- och utbildande program ska vara reklamfria ser jag som helt ok. Det får det gärna vara i fler kanaler än Svt (varför ska bara en kanal ha rätt att göra Public Service?). Men varför det stora kollektivet via licens ska finansiera amerikanska filmer är för mig inte lika självklart (och i mina ögon ganska ointressant). Det är inte en självklar del av Public Service. I debatten känns Svt ofta tyvärr bakåtsträvande vilket gör att några förslag knappast kommer att komma från den kanten.

Men jag jag tycker att finansieringen i framtiden inte ska baseras på hushåll utan mer på individbasis.

Inga kommentarer: