fredag 24 juli 2009

Svenska före engelska tack

Jag läser hur Stockholm Stad har JO-anmälts för sitt överdrivna användande av engelska.

Jag tillhör de bakåtsträvare som tycker engelskan används för omfattande och utan försök att utnyttja ett svenskt begripligt ord. Finessen med en del engelsk användning är att orden ska vara lätt obegripliga (så att användaren kan visa sig lite överlägsen). Onödigt enligt mig.

När jag funderar så kommer jag inte på tillfällen engelska använts i onödan i Sollentuna. Det känns riktigt bra!

4 kommentarer:

Josefin Silverfur sa...

Jag håller helt med dig!

Det är skönt att Sollentuna aktar sig för engelska, men självklart finns förbättringspotential även hos oss. Fortfarande förekommer kommunala texter som inte lever upp till språklagens 11 § "Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt". Trots att de är skrivna på svenska. Jag är t.ex. inte övertygad om att de som arrenderar mark av kommunen tycker att språket är enkelt och begripligt när ord som "onera" smygs in i avtalen.

För er som är nyfikna på den nya språklag som trädde i kraft 2009-07-01 rekommenderas ett besök på språkrådets hemsida. Ni som inte är nyfikna rekommenderas ändå ett besök.

http://www.sprakradet.se/4819

Carina Knorpp sa...

Jag får väl börja med att hålla med er bägge till största del. Svengelska är nästan mitt modersmål. Byråkratsvenska utbildas jag i för fullt men har insett att regeringskansliet är bättre på att hålla onödig krånglighet stången än vad kommunen är. När det gäller engelska som används av svenskar som anser sig kunniga så blir det ofta inte så bra som de tror. Svenskar är bra på lätt engelska men missar ofta nyanserna och kontentan blir att de visar sig dumma. Tyvärr förstår de inte det. Att översätta direkt från svenska blir inte bra... ex projektet "Matlandet Sverige" direkt översatt till "The food country Sweden"- det blir inte bra! Bättre med "Culinary Sweden" som det efter förfärade medarbetares inryckning fick heta.
Fram för mer ödmjukhet när vi utnyttjar språk, både andras och vårt eget!

Göran C-O Claesson sa...

English is the most missused language in the world - inte minst i svenska språket. Ännu efter att alliansen övertagit regeringen har dess departement mejladresser enbart på engelska. Detta trots att det inte finns något tekniskt hinder att för varje departement ha en adress på svenska och en på engelska. Lånord är motiverade när de tillför något nytt men inte när det bara uttrycker en vilja hos den som talar eller skriver att visa sig modern. Millenium är inte bättre än årtusende. Svenska som ekar engelska är ännu värre. Att vara familjär med ett ämne är uselt jämfört med att känna till det! svengelska!

ClS sa...

Jag måste ta tillfälle i akt att ge min syn på det hela, framförallt eftersom jag ser mig själv som en stolt Sollentunare.

Idealet som Sverige ådragit sig efter sina engelskspråkiga vänner måste betraktas som ytterst chansartat. Jag är ingen historiker men jag vet att Sverige sedan långt tidigare haft betydligt starkare band (rent influensmässigt) med länder som Holland, Tyskland och Frankrike - och deras kultur och språk kom att förändra det svenska avsevärt genom dessa epoker - sedan kom den tid vi lever i idag, en tid präglad av en hemlig förälskelse i engelska. En enkel hypotes bör vara att det har att göra med våra handelsvägar och att det sedan andra världskriget varit mest praktiskt, rent ekonomiskt och politiskt, för Sverige att vända sig västerut mot framförallt USA.

En annan ganska uppenbar förklaring till svenskars besatthet av engelska är också Internets frammarsch, som internationellt bedrivits genom engelska, och för att hålla sig längst fram i denna revolutionerande teknologi och bli en framstående del i detta nya, internationella medium så valde vi AUTOMATISKT och UNDERMEDVETET att bli bra på engelska, för att det gynnar oss.

Att se engelska som ett hot och bli paranoid bara för att.. ja varför? Ge mig några bra argument till vad som är negativt med att vara tvåspråkiga i en liten nation som Sverige som i all framtid kommer vara ytterst beroende av bra kontakter med andra, större, starkare länder.

Att engelska sedan, oundvikligt - vilket jag personligen hade mest svårt med i början, framförallt i skriftspråk - börjar inkorporeras i svenskan och skapa någon form av "svengelska" måste ändå folk förstå att det är en oundviklig språklig förändring, precis som det var på hansans tid - tror ni inte det fanns massa protesterande bakåtsträvare som er då också? Och hur gick det?

Personligen är jag glad över att jag inte behöver sitta och skriva H framför alla ord som börjar på V, utan att bli påhoppad av språkpoliser - och av samma anledning tycker jag inte folk idag ska besvära sig med att gnälla när det ändå är meningslöst. Det enda det är, om något, så är det störande.