fredag 4 september 2009

En likvärdig socialtjänst behöver nationella kvalitetskriterier

I senaste numret av Dagens Samhälle nummer 26.2009, finns en artikel som handlar om att det finns stora skillnader mellan kommunernas stöd till barn som far illa. En ny rapport från Kommunförbundet Skåne visar att skillnaderna i hur kommunerna i Skåne bedömer barn som far illa varierar stort. Många kommuner sparar in på utredningsverksamheten genom att inte utreda alla anmälningar, utan istället görs förhandsbedömningar i huvudsak. Skälet till att fler väljer att göra förhandsbedömningar istället för utredningar är att det är tids- och personalbesparande. Dock är det stora kvalitetsskillnader i underlaget för bedömning av barnens situation, och man riskerar att inte upptäcka missförhållanden vid förhandsbedömningar. Vad som saknas är en tydlig definition för när ett barn befaras fara illa, säger utredaren Harald Gegner, enhetschef vid socialtjänsten i Lund.

Det är viktigt för socialtjänstens kvalitetsutveckling att man tar fram gemensamma definitioner av begrepp och riskgrupper. Det säkerställer kvaliteten, samt underlättar statistikinsamling vilket också möjliggör bättre uppföljningar och utvärderingar. Gemensamma begrepp säger dock inget om vilken kvalitetsnivå som är rimlig. Där behöver nationella kvalitetskriterier utvecklas som uttrycker en specifik kvalitetsnivå i förhållande till olika kvalitetsområden inom socialtjänsten. Dessa kan handla om att för en viss riskgrupp som definieras på likvärdigt sätt så ska socialtjänsten agera på ett visst sätt. Det gör socialtjänsten i vissa fall mindre flexibel, men mer likvärdig i landet. Det är frågan om vilken princip som är viktigast, kommunernas självbestämmande eller olika klientgruppers rätt till en likvärdig och rättssäker behandling? Jag väljer det senare.

Inga kommentarer: