tisdag 15 december 2009

Samma kamrater livet ut?

Jag läser om en mobbningsanmälan just nu med flera olustiga detaljer. I grunden gäller det två elever i samma klass i lägre stadier som är imblandade.

I handlingarna har mobbarens namn (nästan) konsekvent dolts medan den mobbades namn står i klartext. Det kanske inte är konstigt eftersom det är offrets föräldrarna som anmält, men jag anser att ensidig uthängning med namn ytterligare ökar mobbningen. Den drabbade önskar ju inget hellre att problemet ska försvinna.

En annan sak är att trots nolltollerans så kan ett mobbningsärende spåras bakåt i flera år. Oacceptabelt i backspegeln såklart.

Ytterligare en detalj är dagens behov att barn ska ha samma kamrater från förskolan till (kanske) åldringsvården. Jag tror barn skulle må bra av skolkamratsbyte oftare. Olämpliga konstellationer kan då lättare åtgärdas enbart på misstanke om mobbningstendenser. Att skolan inte flyttat ena eleven till en annan klass i det här fallet är svårbegripligt.

Inget barn vill vara skvallerbytta. Jag misstänker att de tiger vad som händer på raster. Men för att stävja kränkningar mellan elever så måste skolan uppmana att föräldrar frågar sina barn så att lärarna kan samla ihop "anonyma" tendenser.

Inga kommentarer: