torsdag 28 januari 2010

Hur svårt kan det va?

Igår besökte jag Solna två gånger- ofrivilligt! Inte för att jag har något emot Solna men när jag åker till jobbet vill jag inte gå av i Solna station, fösas in på ersättningsbuss till Solna Centrum för att sedan ta T-banan till Centralen. Resan tog 60 min inklusive stopp mellan Solna och Karlberg. På kvällen var det visserligen en olycka och inte signalfel, ställverksfel eller fordonsfel. Det var det istället ikväll, åtminstone två av felen samtidigt. Jag kan inte låta bli att fundera över hur tålmodiga Stockholms lokaltrafiksresenärer är och hur oerhört känsligt systemet är för små störningar och fel. Samhällskostnaden för att så många människor kommer försent till arbetet, möten som skjuts på och barn som inte blir hämtade i tid är nog högre än vad jag vill tänka på. Det måste finnas sätt att konstruera infrastrukturen kring våra tåg så att det inte blir kaos varje gång det snöar eller blir jättekallt. Vi behöver det nu, annars kommer fler att ta bilen....

4 kommentarer:

Bosse Wanngård sa...

Så här tror jag.
Förr i världen, när vi trodde att vi hade alla pengar vi gjorde av med (vi=staten), då hanterades underhållet efter andra principer än idag. En motor körde man si eller så många timmar - sen skulle den servas eller bytas ut osv.

Så hade flyget det också. Sedan uppfann någon begreppet: "On condition". Om flygplanets moter skulle bytas efter 2000 timmar så kunde man nu strunta i det. "On condition" betyder - tills den inte funkar längre.

Så verkar det vara med maskinparken inom SL. Kanske med människorna också. Det vore ju extra trist.

Cindy Sturesson sa...

Instämmer till fullo! Infrastrukturen måste förbättras, förfinas och förnyas. Hörde i morse kommentaren - "global uppvärmning nehej inte i det här snövädret". Ja, så kanske man kan tänka men min mardrömsbild är att fler tar just bilen istället för tåget. För att jorden värms upp är det ju ändå ingen tvekan om.

Maria Bergström sa...

Förstår tillfullo frustrationen. Men den är tyvärr något vi får leva med, så länge vi har väder. Har för länge sedan jobbat med fjärrstyrning av elförsörjningen till järnvägsnätet, och vet att tekniken är känslig även i dessa tider. Tyvärr är det så att väderväxlingar utgör stora belastningar på den fysiska tekniken utomhus. Ledningar som tyngs av snömassor, signaler som blir fel pga krypströmmar, kärvande motorer när det blir för mycket isbildningar, frånskiljare som fryser fast. Och säkerheten går före allt.

Det har säkert hänt massor när det gäller att hantera problemen sedan jag jobbade med detta för mer än 20år sedan. Men ibland kanske vi har en övertro på att problemen kan lösas lätt och enkelt. Tekniken utomhus är känslig för väder, och det är svårt att planera bort.

Carina Knorpp sa...

Den starkaste känslan jag får av problemen är nog hur känsligt HELA systemet är. Det verkar som om en signal eller ett ställverk vid centralen kan stänga av ALLT. Det är inte värdigt en huvudstad där också det mesta av vår nord-sydliga trafik passerar. När det gäller tekniska lösningar och finurliga konstruktioner så borde det med rätt incitament gå att få fram något som fungerar bättre och inte sämre än för 20 år sedan. Min teori är att antalet tåg som nu passerar på dessa få stackars rälsar och perronger bidrar till problemet.