söndag 14 mars 2010

Tummen upp för bajs i påse, men vi måste ändå bli färre



Två saker fångar speciellt mitt intresse i DN idag. DN debatts varning om befolkningsexplosion och vetenskapsredaktionens artikel om Peepoo (tyvärr inte tillgänglig på nätet). Peepoo har jag läst om tidigare, en kollega på jobbet som för något halvår sedan blev bekant med uppfinningen såg till att även jag förstod det geniala med idén om den hygieniska lilla toalettpåsen som hindrar smittspridning och ger nyttig gödsel. Att denna mobila toalett dessutom skulle kunna bidra till att flickor i puberteten inte slutar gå i skolan är en svindlande tanke.

Jag tycker ordet hjälte är ett av svenskans mest missbrukade, men använder det gärna om Anders Wilhelmsson, Björn Vinnerås och Annika Nordin. Det har de förtjänat för sin fantastiska uppfinning. Jag dristar mig inte till att använda samma ord för befolkningsexperterna med debattartikeln, men jag beundrar ändå deras mod när de vågar gå ut och säga att vi måste bli färre på jorden och att ansvaret vilar även på industrivärldens axlar. Jag delar den uppfattningen, hur politiskt inkorrekt den än är. Det har jag alltid gjort, men varje gång jag försiktigt viskat fram min åsikt har jag omedelbart genomborrats av onda blickar från alla håll. Jag missunnar naturligtvis ingen glädjen av att bli föräldrar, tvärtom, jag vill ge alla den möjligheten och just därför kan vi kanske inte alla få valfritt antal egenproducerade ungar. Det finns få saker som retar upp folk mer än att säga just detta. Det verkar vara en djupt rotad generations-, köns- och kulturoberoende grundvärdering man trampar på. Länge, länge var jag övertygad om att jag ändå ”skulle ta mitt ansvar” och inte föda några egna barn. Aldrig har jag känt mig så ensam om en åsikt som när jag försökte motivera för andra varför jag faktiskt ville adoptera istället för att själv föda mina barn trots att jag är fertil. Jag lyckades faktiskt inte hitta någon, inte ens maken, som förstod mig. Till slut gav jag upp att ens viska om allas vårt gemensamma ansvar för att förhindra en befolkningsexplosion som i framtiden kan komma att leda till otroligt frihetskränkande åtgärder. Nu kanske jag törs börja viska igen.

Jag hoppas faktiskt att det var fler än jag som satte teet i vrångstrupen av att till frukosten få serverat att det nuvarande födelsetalet på 2,6 barn per kvinna skulle leda till att jorden år 2300 ska befolkas av 134 000 000 000 000 (134 tusen miljarder) människor. Det är många, väldigt jättemånga faktiskt. Alldeles för många. Om vi inte tillsammans, på helt frivillig väg, kan hitta sätt att vända trenden ska det tyvärr bra mycket mer innovativa idéer än Peepoo till för att göra det möjligt även för kommande generationer att få uppleva den största glädjen, den att få bli föräldrar.

5 kommentarer:

Carina Knorpp sa...

Visst är det en härlig uppfinning! Jag känner Björn personligen! Han är en entreprenör som måste ges tillfälle och blomma. Det är säkert lika med de andra två. Den här uppfinningen kommer med största sannolikhet inte att göra någon av dem särskilt rika men det kanske kan bidra till en inkomst för jordens allra fattigaste samtidigt som det gynnar miljön och matproduktionen där de fattigaste lever. Global solidaritet när den är som bäst.

När det gäller den andra frågan har det visat sig att i de samhällen som är mer jämställda och där det finns en viss grundtrygghet, där föds det inte fullt så många barn. Jordens barn behöver också spridas jämnare över klotet.

Min optimism säger mig att om vi satsar på demokrati och jämställdhet så kommer födelsetalen att justera sig själva.

Anonym sa...

Artikeln är missvisande men pekar ändå på några intressanta fakta.
Om alla hade en fertilitet på 2.6 barn per kvinna skulle inte ökningen bli så stor, det skulle ”bara” bli ca 1000 miljarder mänskor 2300.

Det scenario som leder till en befolkning på 134 * 10^9 är om alla länder behåller den fertilitet de hade 1995-2000. De länder som ökar mest skulle då dominera totalt medan befolkningen i länderna som i dag har hög utvecklingsnivå skulle minska till hälften av i dag.
Så enligt det scenariot skulle dagens industriländer ha en befolkning på 600 millioner medan resten av värden skulle ha 133 400 000 millioner människor år 2300.
Det verkar konstigt att använda det som argument för att minska fertiliteten i de industrialiserade länderna i dag.

Rapportens medel scenario förespår en befolkning som stabiliserar sig på 9 miljarder vilket verkar hanterbart.

Jag anser att födelsetal på ungefär dagens nivå i de industrialiserade länderna inte är ett problem.
Däremot måste vi verka för ökat välstånd i övriga länder bland annat för att det brukar ge lägre födelsetal.

134 000 miljarder mänskor ger ca 1 kvadratmeter landyta och 3 kvadratmeter havsyta per människa
så det fordrar en helt annan tekniknivå än vad vi har i dag, bland annat måste all mat produceras artificiellt och nästan allting måste återvinnas. Troligen har vi koloniserat rymden innan vi har teknik för att försörja så många på jorden och jag tvivlar starkt på att det blir före 2300, det är troligare att vi hinner utplåna oss själva med kärnvapen eller miljöförstörelse.

Josefin Silverfur sa...

Jag faktiskt inte vi blir 134 000 000 000 människor på jorden, eller i rymden för den delen, utan delar uppfattningen att vi långt innan dess rimligen hunnit utplåna oss själva. Eller så har vi tvingats in i ett annat skräckscenarion, ett samhälle där föräldraskap inte längre har med fritt val att göra utan är något förunnat endast ett priviligierat fåtal. Fast det är inte för sent. En början är att inse att vi faktiskt inte hela tiden kan bli fler och fler, varken här eller någon annanstans.

Josefin Silverfur sa...

Det är svårt med stora tal! I förra kommentaren ska det stå 134 000 000 000 000.

Anonym sa...

Det mesta tyder på att antalet barn per kvinna kommer att minska till ca 2 barn per kvinna när u-länderna får ökat välstånd och mer utbildning vilket redan skett i västvärlden. FN-rapporten förutspår i sitt huvudspår att befolkningen kommer att stabilisera sig kring 9 miljarder.

Jag tror man på lång sikt kan påverka ganska mycket med politik och propaganda.
Om några hundra år kanske problemet är att befolkningen minskar.
Om mänskligheten och civilisationen överlever några tusen år till så skulle det inte förvåna mig om vi är mer än 134 000 000 000 000.
Det skulle ju faktiskt räcka med 0.1% av månens massa (Månen väger 7×10^22 kg) för att bygga rymdbostäder åt så många och solenergi finns det enormt mycket av ca 3 terawatt per persson.

Däremot kan befolkningsökningen inte fortsätta hur länge som helst, enligt det scenario som ger 134 000 000 000 000 människor år 2300 så skulle massan i det synliga universum inte räcka till människors kroppar om 3000 år.
Naturligt viss kommer vi om 3000 år inte att kunna använda mer än massan innom 3000 ljusårs radie och inte heller det verkar troligt.