måndag 26 juli 2010

En trettioåring värd att fira

Idag skriver Peter Wolodarski i en krönika om friggebodar, Rut och Rot och minskad byråkrati. Han konstaterar att friggebodens 30-årsdag nyligen gick obemärkt förbi och besviket konstaterar jag att inte heller jag sett röken av någon födelsedagstårta på miljö- och byggnadsnämndens sammanträden. Det är något av en liten skandal, för friggeboden borde verkligen firas. De här åren i nämnden har dock lärt mig att den numera inte fullt så lilla boden faktiskt inte är helt uppskattad av alla tjänstemän. Fast även om man ogillar att folket köper sina 15 kvadratmeter arkitektonisk frihet på K-Rauta kommer man inte ifrån att friggebodslagstiftningen (som för övrigt innefattar även skärmtak och lite annat smått och gott) förenklat tillvaron för många och jag går verkligen igång på det som förenklar, det som ger mer frihet, även om det bara är på villatomter. Samtidigt gör jag ingen hemlighet av att jag emellanåt tenderar hänfalla åt värsta sortens paragrafrytteri. Denna dubbelnatur har jag svårt att förlika mig med, men jag försvarar denna gråa byråkratiska sida hos mig med att om man nu demokratiskt enats om lagar, regler och detaljplaner är det faktiskt rimligt att de följs även om de är löjliga och handlar om stödmurar i trädgården eller definitioner av altanhöjder.

Fast visst vore det skönt om lagstiftarna lite oftare gjorde som näringslivet och hade den goda smaken att ta ansvar för de fel och brister som visar sig i deras alster och se till att skyndsamt reparera uppenbart trasiga lagar. För dumheter smyger sig in i lagarna ibland, det är faktiskt ofrånkomligt. Faktum är att även om man nu snart lanserar plan- och bygglagen i en pimpad version finns det fortfarande kvar byråkrati i den som är svår att motivera för "verklighetens folk". Byråkrati som om den försvann knappast skulle rädda liv, lösa den globala uppvärmingen eller avhjälpa löneskillnaderna mellan könen, men som ändå förtjänar att bekämpas av någon folkvald riksdagspolitiker som likt Birgit Friggebo är uthållig nog att stå emot träliga remissvar.

Jag tror på mer rock 'n' roll på villatomterna. För hur många skulle egentligen må dåligt om kommunen inte var med och bestämde när någon på baksidan av sitt hus ville bygga en mur högre än 20 cm eller kanske slå på stort med en altan högre än 60 cm?

Det blir till att fixa en egen friggebodstårta till nästa arbetsutskott i nämnden. Upprensning av onödig byråkrati förtjänar att firas, speciellt när det är en klok folkpartist som gjort det som nästan ingen klarar, vågat tänka utanför lådan.

1 kommentar:

Kjell Ericson sa...

Fler friggebodslagar och färre byråkrati låter fint.

Nån ordning behövs alltid, men ibland känns det onödigt.