onsdag 15 december 2010

Skola "för alla" fungerar inte för alla


Mitt i Sollentuna 14 december visar denna bild på
fyra förväntansfulla flickor. Bilden finns i övre halvan av en helsidesannons. Barn- och utbildningskontoret uppmanar till val av skola och listar på undre halvan alla kommunala skolor.

Barn- och utbildningskontoret har, förmodligen omedvetet, genom sitt val av motiv pekat på ett dilemma med den moderna skolan: den är inte jämställd för pojkar och flickor.

Nu menar jag inte jämställd enligt den destruktiva definitionen lika procenttal. Jag menar jämställd enligt den gamla definitionen, den som numera kallas den kvalitativa och som innebär lika villkor efter vars och ens förutsättningar.

Arbetet på min bok Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken (Seveus 2010) kom att flera gånger väcka vemod hos mig, till och med sorg. Jag insåg att viktiga reformer genomförts utan att grundas på beprövad erfarenhet eller på nya vetenskapliga rön. Den enda grunden var innerligt goda syften och förhoppningar.

Den största reformen, störst därför att den rör människans hela uppväxt, har gällt skolan. När jag tog studenten 1946 hade jag sällskap av bara ett par procent av min årskull. Den stora majoriteten hade lämnat skolan efter årskurs 7 och sedan gått ut i livet för att möta vuxna föredömen i olika åldrar. Långt fler än studenterna var de som gått yrkesskolor och liknande.

Vid den tiden fanns därmed flera olika modeller för livsloppet att studera för dem som ville skapa en bättre uppväxt. De kunde ha studerat om det var bra för de privilegierade studenterna att gå igenom folkskola, realskola, gymnasium, högskola i en följd, alltså utan att växla mellan arbete och studier. De kunde till exempel ha studerat hur bra modellen folkskola, arbete , yrkesskola, arbete, kompletterande studier var.

De kunde ha ställt frågan vad det var som gjorde att det gamla utbildningssystemet åstadkom så god motivation för de flesta, en motivation som hjälpte Sverige till världsrekord i tillväxt.

Nej, aningslöst valdes bara en modell för livsloppet: den privilegierade borgerlige mannens, modellen som innebar studier hela uppväxten och sedan arbete.

Därmed blev resultatet att alla i en årskull under hela sin uppväxt går i skolan, alltså bara umgås med jämnåriga. De går då miste om den kontakt med alla åldrar som större delen av årskullen fick förr. Denna reform var grundad varken på beprövad erfarenhet eller på nya forskningsrön.

Dessutom gjordes ett tillägg: samundervisning i alla stadier. Det stämde inte med beprövad erfarenhet då, det stämmer inte alls med forskningens rön. Forskningen har sedan länge allt tydligare visat att flickor och pojkar i genomsnitt utvecklas i mycket olika takt.

Flickor är överlag tidigare och flera år tidigare i fråga om den viktiga utvecklingen av språklig kompetens. Färdigheter där pojkar gör sig bäst gällande utvecklas långt senare hos dem. Resultatet har blivit allt tydligare för varje årtionde som gått. Den skola som byggts upp i så goda syften har inte blivit en skola "för alla".

Allt fler pojkar
får allt sämre resultat och misslyckas med att genomföra studierna. De uppträder störande. Numera brinner 500 skolor om året i Sverige, i allmänhet genom anlagd brand. I praktiskt taget alla fall där det gått att få någon kunskap om förövarna har det visat sig att de är elever eller före detta elever av manligt kön.

Den skola vi har skapat i så goda syften kräver elever av en sort som är vanligare bland flickor än bland pojkar och som är direkt olämplig för elever av den sort som i min barndom kallades "vilda pojkar". Sådana "tämjdes" inte i skolan utan genom att lämna skolan och möta förebilder i alla åldrar.

Detta fungerade ännu så sent som i min generation. Min vilde lillebror, en gängpojke, började arbeta 1936 då han gick i årskurs 7 och gjorde så småningom en bättre karriär än de flesta akademiker. Idag tvingas sådana pojkar stanna kvar i skolan. De blir fall för psykologer, terapeuter och läkemedelsproducenter.

Flickorna klarar sig i genomsnitt bättre i skolan och därmed i högskolan och därmed år från år allt bättre på de kvalificerade kvalificerade befattningarnas arbetsmarknad. I New York och London har det visat sig att unga kvinnor är bättre utbildade än unga män och har genomsnittligt högre lön.

Barn- och ungdomskontorets val av foto, fyra förväntansfulla flickor, illustrerar alltså situationen i skolan alldeles utmärkt!

Jag har skrivit detta i förhoppningen av Folkpartiet inte skall nöja sig göra en valanalys med mandatperioden som tidsperspektiv utan satsa på en genomgripande framtidsanalys med livstiden som tidsperspektiv och livsloppet som bedömningsgrund.






Inga kommentarer: