fredag 30 december 2011

Vardagsmotion ger folkhälsa

Idag fick jag höra en berättelse om en skola som belönar elever, när de har presterat extra bra eller snabbt, genom att ge dem chips, läsk och extratid vid datorn. Hon som berättade gav en extra vinkling till det helt orimliga i detta genom att berätta att när hon gick i skolan på 70-talet så belönades man med extra rast - utomhus.

Vad hände under de cirka 40 år som löper mellan dessa två olika sätt att se på vad vi mår bra av? Hur kommer det sig att skolan i berättelsen belönar med dålig mat istället för med goda vanor?

I dagens Uppsala Nya Tidning (UNT) presenteras en undersökning som på ett tydligt sätt visar vilka fördelar det finns med att agera enligt 70-talsmodellen, alltså att vara ute och röra på sig istället för att käka chips och dricka läsk.

Fysiskt aktiva föräldrar som inte röker är inte bara själva friskare utan ger sina barn en bättre hälsa. Barnen är smalare än snittet och har även bättre blodvärden än barn till föräldrar som är mer stillasittande. Studien som publicerades i European Journal of Public Health visar också att ju mer fysisiskt aktiva föräldrarna var, desto mindre vanligt var det att barnen var överviktiga.

Om föräldrarna rökte tenderade barnen att ha högre vikt och högre halter av fetmahormon än om föräldrarna inte använde tobak.

I de allra flesta studier finns samband mellan utbildningsnivå hos föräldrarna och ekonomi men i denna studien fann man inte något sådant samband.

Vad vi vet är att livsstilsfaktorer som motion, mat, stress, rökning, alkohol med mera påverkar risken för att insjukna i exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar med också diabetes typ 2 och övervikt och att det tar lång tid innan vi ser resultat av livsstilen. Vi vet också att livsstilsvanor grundläggs tidigt. Skolidrotten är självklart ett viktigt redskap för att alla barn ska röra på sig regelbundet men kvällar och helger är också väldigt bra tillfällen att röra på sig. Föräldrarnas ansvar är enligt mitt sätt att se betydligt större och betydligt mer avgörande än antalet idrottstimmar i skolan.

Vad som hände de där 40 åren?

Jag tror att bilen är ett av de största bovarna. På 60-70- talen cyklade nästan alla barn till skolan, även föräldrarna som följde med. Det tar inte många minuter extra per dag att cykla till skolan istället för att köra bil. Det handlar oftast mer om bekvämlighet vill jag påstå.

Motionen görs till projekt och planeras i väldigt hög grad. Egentligen inget fel i det men den andra motionen, den vardagliga, har liksom försvunnit. Promenaden till mataffären, cyklingen till skolan eller musikskolan är ersatta med bil.

Vi har alldeles för bråttom. Motion ger oss endorfiner och syresätter blodet. Vid stress bryts kroppen ned (ja det kan man påstå). När man byter ut stressen du upplever när du kör bilen till träningen, med att istället cykla från pendeln/bussen/ bygger du upp din kropp och din hälsa, får motion och kan stressa mindre.

Det gäller att vara smart med sin tid och ge förutsättningar i vår vardag för motion! Det är inte alltid lätt men är värt ett försök.

Gott slut!

Maria Sitell

onsdag 28 december 2011

Ska vi ha nämndemännen?

Nu i mellandagarna så diskuterar medier om vi ska ha nämndemän i våra domstolar.

Jag har varit nämndeman i tingsrätten i ett år snart. Här är ett par kommentarer på argument som förs:

  • "Nämndemän är dåligt utbildade". Vilket i första hand borde lösas med utbildning.
  • "Nämndemän är dyrt". Ja det är dyrt, likaså advokater och övriga inblandade i rättegången.
  • "Det är rättsosäkert". I skuldfrågan tycker jag inte det är rättsosäkert - tvärtom. Vad gäller straffutmätningen så tillför nämndemännen mycket litet.
  • "De är politiskt tillsatta". Det är bra tycker jag. Då har någon grupp människor gjort en första gallring.
Att avskaffa nämndemännen låter bekvämt. Men jag vill nog inte ha ett eget skrå domare som utan insyn har som uppgift att döma folk hela dagarna.

I USA har de en jury vilket jag ser som större problem och dyrare. Men i princip är jury och våra nämndemän samma sak för mig. Att många i USA verkar göra allt för att slippa tjänstgöringen borde vara ett stort problem.

Jag vill inte påskina att vårt nämndemannasystem är perfekt. Det finns brister på många håll i rättsväsendet. Jag skulle hellre fokusera på de brister som gör att nämndemännen hindras göra ett bra jobb:
  • Utbildning.
  • Mer rätt att ställa kompletterande frågor vid förhör.
  • Tillgång till de papper som åklagare, försvar och domare har under rättegången (nämndemännen får bara ett utdrag).
Jag ser ändå fram mot hur man tänker sig ett rättssystem utan nämndemän.

fredag 16 december 2011

Tänkvärt från Brysselliberalen


Visst går det att följa FPs företrädare i Europaparlamentet på deras hemsida – men då gäller det att komma ihåg att hälsa på där. Sådant glömmer jag lätt och uppskattar därför Brysselliberalen, alltså nyhetsbrevet. Här glimtar ur det senaste.

One Health
 Marit Paulsen: Har hos EU:s folkhälsokommissionär, John Dalli, pekat på att ”förebyggande användning av antibiotika på djur” bara är ett sätt ”att kringgå dagens förbud mot antibiotika som tillväxtbefrämjare”. Dalli höll med. Kommissionen kommer under parollen "One Health" att bevaka hela kedjan i djurhållningen.

Toppmötet
 förra veckan Olle Schmidt: Mötet lyckades nå överenskommelse om striktare regler och om automatiska sanktioner för länder som inte följer dem. Lyckades inte få med samtliga 27 EU:s medlemsländer. Euroländerna vill nu få mellanstatligt avtal med de övriga. Sunda finanser och budgetdisciplin är precis vad Sverige har drivit på för. Vi bör därför delta i det nya fördjupade europlus-samarbetet.

Nej till förlängt fiskeavtal med MarockoCecilia Wikström: Glad åt att EU röstat nej till att förlänga fiskeavtalet med Marocko, ett avtal som strider mot folket i Västsaharas mänskliga rättigheter.

Nästa veckas framstötar Cecilia om det gemensamma EU-patentet, Marit om ny handelsstrategi för Nordafrika efter den Arabiska våren, Olle om parlamentets årliga skatterapport, bland annat problemen kring dubbelbeskattning av medborgare och företag.

tisdag 13 december 2011

Hur viktiga är reflexer?

Jag är helt klart konservativ när det gäller lagar. Jag inte var för cykelhjälmslagen (dom över 18 bestämde att de under 15 ska ha cykelhjälm). Inte heller var jag för vinterdäckslagen (jag anpassade hastigheten efter väglaget).

Men vad skulle ni säga om en reflexlag där man ska ha reflex mörka delen av året (exempelvis 1/11 - 1/3)?

Som förälder tycker jag till att börja med att barnens vinterkläder ska ha insydda reflexer. Men borde inte å andra sidan alla vinterkläder sålda i Sverige ha det?

Eftersom många gångtrafikanter inte kan förse sig med reflexer så tror jag att en lag riktadmot tillverkarna är det som kommer göra svenskarna synligare.


Läs mer hos NTF.

lördag 10 december 2011

Läs nyhetsbreven! Kommentera dem!


Tre av "våra" ministrar och våra representanter i Bryssel sänder ut nyhetsbrev till intresserade folkpartiklar. Det är bara att trycka på Kommentera så kan vi låta våra företrädare ta del av vår visdom. Gör det! De tar intryck!

Idag har jag hunnit läsa senaste nyhetsbrevet från Bryssel. Jag greps av tacksamhet och skrev en kommentar. Jag återger den här och lägger till de blankrader som inte fick plats i det lilla kommentarfältet:

"Så här inför slutet av året vill jag passa på att tacka för era insatser.

Jag blev federalist när jag 1945, på gymnasiet, bestämde mig delta i en uppsatstävling om arbetet för fred, anordnad av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och frihet. Priset var en vistelse i England. Där gick jag på kväkarnas folkhögskola och fick än mer argument för federalismen.

Några år senare, på SNS, deltog jag i arbetet på att informera företag och allmänhet om den kommande Europamarknaden. Trettio år sedan arbetade jag med en intern men internationell rödakorskonferens och skrev 'Din kraft för fred'.

För att uppnå fred finns ingen annan väg än att knyta staterna till varandra, utforma åtgärder så att de är möjliga att utvärdera, systematiskt jämföra länder och en ordning som gör det omöjligt att bygga potemkinkulisser framför ekonomin.

Ni kämpar väl, och det är jag djupt tacksam för!
"

Våra "bryssel-liberaler" gör en fantastisk insats, väl värd att framhålla på själva Nobeldagen.

Hur tänkte man nu? Nobelfest med extra.

Jag förstår verkligen inte hur man tänkte. Det finns en dag varje år när Stockholm bevakas av media. En dag när det finns statschefer, kungligheter och andra människor som behöver skydd av polis och SÄPO i Stockholm. En dag när man kan uppleva att halva Stockholm är avspärrat för oss som bor här. Denna dag inträffar alltid mitt i julhandeln, det här året dessutom på en lördag.

Varför ger man just då tillåtelse för åtminstone två demonstrationer?
En av dem i Gamla Stan, där det är trångt. Man behöver inte vara särskilt begåvad heller för att förstå att en demonstration som handlar om att det är synd om svenskarna (om jag förstått det rätt) kommer att dra till sig vänstergrupper som vill motdemonstrera. Och sedan är det igång.... bengaliska eldar, brandbomber, slagsmål, förstörelse, personskador mm.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är en fullständigt onödig säkerhetsrisk. En fullständigt onödig möjlighet för dessa grupper att få ut sina budskap och sina handlingar inte bara i svensk press utan även internationellt. Radioreportaget från Gamla Stan får mig att känna både skam och rädsla.
Vad tänkte de som gav tillstånd för demonstrationen?

tisdag 6 december 2011

Fritidsverksamhet för 10-12 åringar

Jag har som förälder haft väldigt positiv erfarenhet av fritidspersonal som arbetar med barn i, vad vi på min tid kallade, mellanstadieåldern (10-12 åringar). Jag har träffat många som med stor skicklighet har arbetat för att hantera bland annat den sociala situationen och gett utrymme för både idrott, kreativitet och mys. Jag kan som skolpolitiker känna oro när jag från vissa håll får höra att deras verksamhet inte upplevs vara en naturlig del av skolans organisation. Då är det dax att vi tittar på om vi kan stimulera integreringen av fritids för att göra skolan ännu bättre.

Det är inte alla som vill vara på fritids  när man är 11 eller 12 år men för dem som vill (och det blir fler om det är en bra verksamhet) är det oerhört värdefullt. Helheten runt eleverna måste stå i harmoni. Mitt och Folkpartiets bidrag lades på årets sista nämnd.

Yrkandet på torrt politiker språk blev "att uppdra åt förvaltningschefen att ta fram mål för fritidsverksamheten för 10-12 åringar som tydliggör deras roll bland annat för att bidra till ökad måluppfyllelse. "

Jag hoppas kunna rapportera resultatet av vad förvaltnignschefen kommer fram till under 2012.
 

KASAM - eller om paprika på mackan ger folkhälsa

I folkhälsosammanhang finns ett uttryck som kallas KASAM (känslan av sammanhang). Det är myntat av Aaron Antonovsky som i sin forskning kunde se att vissa fångar i andra världskrigets koncentrationsläger överlevde i betydligt högre grad även om de hade precis lika vidriga förhållanden som de som dog hade.

De som överlevde hade, även om vi kan ha svårt att förstå hur, funnit en känsla av sammanhang mitt i den misär som de levde i. Detta innebar ett de helt konkret fick ett bättre motstånd mot dels sjukdomar, dels mot den psykiska misshandel som bedrevs.

Det blir ett något annorlunda fokus på att uppnå hälsa med denna bild på näthinnan. För mig betyder det att miljön, attityd och sammanhang är de mest primära egenskaperna för att människor ska utvecklas och på så sätt kunna bidra.

När jag som dietist tog mig in på folkhälsoarenan blev vissa sanningar svårare att använda sig av. Maten är en enormt viktig del av människans liv men är samtidigt också bara en del. Idag ä 11 procent av Sveriges befolkning feta (dvs har BMI över 30). Jag är helt övertygad om att det inte räcker med mat- och motionsprogram för att de ska komma tillrätta med sin vikt. Först och främst tror jag att flertalet (men inte alla) behöver en livsstilsbehandling där behandling kring självbild och självinsikt är det primära. Det handlar alltså inte om fysisk behandling som hälso- och sjukvården främst erbjuder, utan en väg för att hitta en helhetsbild av livet. När den resan är påbörjad kan mycket väl mat- och motionsförändringar passa in.

Det finns en del tokiga exempel på folkhälsoarbete. Ett som är slående är kampanjen i ett s k lågstatusområde där man ville arbeta för lägre tobaksbruk och bättre matvanor. Det var kampanjer och broschyrer. Men, vem bryr sig om att paprika på mackan ger C-vitamin eller att rökning dödar om man är arbetslös och är ensamstående förälder? Nej, den goda tanken i det arbetet kom i fel ordning. Det finns som tur är många goda exempel även om det.

Idag pratas det om personliga varumärken och om personlig pr. Jag känner mig rätt tveksam till dessa epitet. Jag är av den uppfattningen att vi är en del av en helhet och för att vi ska må bra och nå framgång så är vi väldigt beroende av varandra och hur vi ser och agerar mot varandra. Kommer ni ihåg historien från när de hittade de rumänska barnhemsbarnen? Barnet som hade sin säng närmast dörren var i bättre skick och anledningen sades vara att han/hon hade fått fler smekningar över huvudet när personalen gick förbi på väg till de andra barnen. Jag tycker att den berättelsen är helt fantastisk och så talande.

Jag har en ny klok, och intressant, person i mitt nätverk, Karin Ulfheim, som bloggar om främst förändring och utveckling och ledarskap. Jag kan varmt rekommendera hennes blogg kring dessa frågor.

Alla personer, oavsett vilken titel eller funktion de har behöver bli sedda. Vi kan till och med bli friska(re) av det. Jag tror också att ju mer sedda vi blir desto mer vågar vi släppa på stolthet och släppa saker som vi inte mår bra av. Det är med andra ord en positiv spiral.

Eller hur?

Maria Sitell

måndag 5 december 2011

Omskärelse ingen enkel fråga

Kommentarer till mitt förra inlägg är värda att begrunda.

Ola Byström säger att omskärelse görs "utifrån ett förlegat religiöst regelverk".

 Det håller jag med om. Inte desto mindre finns religionsfrihet bland de mänskliga rättigheterna. Därmed måste vi erkänna att det finns en kollision mellan två sådana rättigheter.

För Ola tycks emellertid saken vara enkel: "Det är skrämmande vilken underlåtenhet en del Folkpartister visar i den här frågan. Självklart ska de här vidriga övergreppen kriminaliseras och gärningsmännen ska straffas." Signaturen "gnabb" spinner på samma tema: "

Detta är ett oerhört enkelt problem att lösa."

Visst, jag vill också få till stånd ett sådant förbud, men absolut inte förrän man har tänkt igenom alla konsekvenser och alternativ. Två konsekvenser i det här fallet kan med stor sannolikhet förutses av ett snabbt genomfört beslut att förbjuda omskärelse.

Den första konsekvensen: omskärelsen blir viktigare för judar och muslimer. Den som studerar judarnas historia ser att deras inträde i och berikande av "värdnationernas" kultur har gått som bäst när de och deras religiösa övergrepp inte varit förföljda eller diskriminerade. När de förföljts eller känt sig trängda, vilket de sorgligt nog haft anledning till, har de slutit sig kring sitt religiösa regelverk. Det finns ingen anledning tro att muslimer skulle reagera annorlunda.

Den andra konsekvensen: risken för kriminell omskärelse. Den risken är lätt att förstå för alla som varit med om tiden då aborter var förbjudna. Då blomstrade en omfattande och ofta mycket ohygienisk och hälsovådlig abortverksamhet precis som det gör i dagens Irland. Då reste kvinnor som kunde uppbåda pengarna till andra länder för att få denna abort precis som irländskorna gör idag.

Förbudet mot omskärelse bör, precis som förbudet mot barnaga, föregås av en väl tilltagen tid för opinionsutveckling och för ett samspel om den saken med reforminställda judar och muslimer.

Att uppfatta den här saken som enkel uppfattar jag som ett försök att slippa tänka efter före. Att kasta beskyllningen "underlåtenhet" på Folkpartister som vill tänka efter före uppfattar jag som bevis på oförmåga att förstå den politiska processen.

lördag 3 december 2011

Omskärelse – må en halvt omskuren yttra sig

Då det gäller omskärelse av pojkar står två rättigheter mot varandra. Jag blev tidigt intresserad av frågan eftersom jag så sent som i tioårsåldern fick halva min förhud bortskuren av medicinska skäl och minns händelsen mycket väl.

Den upplevelsen gjorde att jag som vuxen lade märke till att omskärelse av pojkar blev vanlig bland kristna i USA. Det skedde under en tid med mindre möjlighet än vår till god hygien. Statistik tycktes visa att de omskurna mindre ofta drabbades av en del sjukdomar. Vidare har det hela tiden stått klart att omskärelse är enklare och mindre riskabel om den görs redan på den späde pojken.

Så länge detta pågick därför att det uppfattades som självklart bra, doldes konflikten mellan individens rätt att bestämma själv och etniska gruppers rätt att följa sin gamla sedvänja. Omskärelsen även av späda kristna pojkar hade dessutom en sympatisk biverkan: det gick inte att se på penis om en pojke var jude eller kristen.

Nu vet vi mer, och nu är rättighetskonflikten i öppen dag. Helt naturligt då att förslaget kommer upp: förbjud icke-medicinsk omskärelse av minderåriga!

Liberaler borde ryggmärgsmässigt reagera med kravet förbjud nu. Det är emellertid inte alltid som ryggmärgstänkande leder till rätt åtgärder. Många högt syftande reformer i samhället har fått bakslag i mötet med verkligheten.

Det finns en annan väg att gå än förbud nu. Den som studerar judendomens historia kan inte undgå att lägga märke till hur trossatser och livsföring ändrats. Att den judiska uppväxten visat sig främja kreativitet hänger samman med att diskuterande av olika påståenden blivit en kärnverksamhet.

Detta syns i Talmud där varje vers kommenteras ur olika synvinklar av Rabbi X, Y, Z och så vidare, och det syns i ett av judarnas skämt om sig själva: Varhelst 12 judar äro församlade, äro minst tretton åsikter företrädda. Inom judendomen har dessutom utvecklats olika riktningar från reformister till ortodoxa i korkskruvslockar.

Den ursprungliga tron var att judarnas religion uttrycker och bekräftar en pakt mellan deras stam och Gud. Den har emellertid i den judiska majoriteten utvecklats till en religion och en livsföring som inspirerat många till viktiga samhällsinsatser, inte minst för att förbättra samhället.

Jag tycker därför det är naturligt att de som vill få bort omskärelse av minderåriga pojkar först tar upp frågan med judar. Det bör gå att bland dem finna bundsförvanter i arbetet på att sluta med denna sedvänja. Detta tar tid, men resultatet blir troligen bättre än att klippa till med ett förbud. Ett sådant uppfattas nämligen som ett angrepp på religionen, och det väcker motstånd!

onsdag 30 november 2011

Utlandsfödda elevers resultat ska förbättras.

I gårdagens Dagens Nyheter kunde man läsa om ökande gap i studieresultat för utlandsfödda elever.

Detta gäller inte Sollentuna. Senaste grafen jag såg så följde upp- och nergångar i resultatet med de svenskföddas resultat så att gapet var närmast konstant.

Nöjd ska man inte vara, så inte heller Folkpartiet eller alliansen (eller för den delen hela nämnden - förutom SP som inte tog ställning). Redan innan artikeln i DN så hade Folkpartiet förberett det yrkande som godkändes i nämnden att be förvaltningen att komma med förbättringsförslag för att minska gapet. Det ska dessutom göras skillnad på de som kommer till Sverige efter 7 års ålder och de som kommer högre upp i årskurserna eftersom förutsättningarna skiljer sig.

Alla elever ska få bättre resultat, men de utlandsfödda ska ges förutsättningar att öka sina resultat mer.

tisdag 29 november 2011

Om omskärelse igen...

Nu har det gått nio dagar sedan jag skrev inlägget "Sollentunabornas skattepengar går till religiös könsstympning av pojkar." I inlägget skrev jag att jag ville ha svar från Gabrielsson och Bergström om deras åsikt. Anledningen att jag önskade svar från dem är att Gabrielsson är 1'e vice ordförande i SKL och Bergström är Ledamot i Stockholmsläns Landsting.

Fick jag något svar? Javisst, Gabrielsson skrev ett svar i hans nyhetsbrev. Tyvärr kan jag inte länka, så det får bli ett citat:

"En debatt om omskärelse av pojkar har på senare tid förts i media. Frågan är om offentligt finansierad vård ska erbjuda omskärelse. Sveriges kommuner och landsting (SKL) rekommenderar att landsting ska erbjuda omskärelse av pojkar på religiösa och kulturella grunder. Syftet till rekommendationen är att det är bättre för barnens hälsa om omskärelsen sker i sjukvårdens regi än om ingreppet genomförs utomlands eller i hemmet. Integrationsminister Erik Ullenhag har klargjort att han inte kommer att ta initiativ till en lagändring som skulle förbjuda omskärelse. Han menar att det skulle kunna ses som ett hot mot religionsfriheten. För mig är det otroligt viktigt att vi värnar pojkarnas säkerhet. Om sjukvården inte skulle erbjuda omskärelse skulle fler ingrepp ske i hemmet, eventuellt av personer som saknar rätt kompetens. Samhället måste garantera att pojkarna inte far illa. Min uppfattning är också att detta är en svår fråga som omfattas av tusenåriga traditioner och frågan förtjänar en respektfull debatt."

Gabrielssons huvudargument tycks vara att han värnar om pojkarnas säkerhet. Flickorna då? Och vad mer för otäcka saker ska Landstingen göra?

Hur gick det med Bergström då? -Nix, inte ett ljud från Bergström. Bloggen är inte uppdaterad sedan 2'a augusti. Ingen vidare bra kommunikation med medborgarna, hon tycks varken läsa FP-Sollentunas blogg eller skriva särskilt mycket i sin egen heller. Tråkigt tycker jag. Jag kanske får slå henne en signal istället... för svar vill vi ha?!

Vill tipsa om Adam Cwejmans blogginlägg "Om omskärelse". Ni måste läsa den, han skriver så bra!

"Religionsfriheten är inte en i ett vakuum existerande rättigheter. Det är en positiv rättighet som vägs mot andra negativa friheter. I det här fallet alla barns rättighet att slippa permanenta fysiska ingrepp som inte kan göras ogjorda. .... Jag blir alltid förvånad och lite provocerad när liberaler gör undantag för vissa praktiker, vissa religioner i vissa situationer. Liberalismens kärna är inte någon buffé där man kan välja bort vissa bitar om någon protesterar högljutt. Omskärelse är en sådan fråga där detta konstant sker. Jag vill inte förneka någon sin religion, men vi måste väga det kollektiva behovet av kulturell och religiöst självbestämmande mot det eventuella valet att barnet eller den fullvuxna individen inte vill ha något med de religiösa praktikerna att göra."

Jag har en teori om varför Gabrielsson och Ullenhag egentligen är mot en lagstiftning mot omskärelse av pojkar. Två orsaker:
  • Frågan är inte jätteviktig för G & U men det är mer viktigt och större prestige att inte låta Sverigedemokraterna få igen om viktiga fråga för dem. Man offrar pojkarna för att dra Sd i näsan.
  • Man vill inte stöta sig med religiösa grupper. Nu har man istället något man kan säga till dessa religiösa grupper "-Titta, vi är inte i lag med Sverigedemokraterna."
/Nicolaus Anderbom

måndag 28 november 2011

Unga förhörs utan advokat

"Unga förhörs utan advokat" kan vi läsa i media idag.

Anne Rambergs kritik riktar sig mot åklagare, som hon säger inte gör en behovsprövning av advokat för unga, ex officio.

Varför inte lagstifta om att unga ALLTID ska ha advokat när de förhörs, alla under 18 år. Så är problemet löst. Samhällets kostnad för denna reform är liten och väl motiverad.

söndag 27 november 2011

Demokratiskt

Josefine – du väcker ett starkt minne!

Det är minnet från något som hände för femtio år sedan, minnet av av hur jag kände mig besviken och hur jag hoppade av. Jag minns, och jag kommer med en vädjan:
Hoppa inte ur Folkpartiet!

Att hoppa av från uppdragen här i Sollentuna är en sak, att hoppa ur Folkpartiet är en annan. Stanna inom partiet!

Som märkts inte minst här på bloggen tänker du längre än bara med sikten nästa mandatperiod. Du tänker längre än till och med två. Då behövs du! Baksidan av tävlingsinstinkten i ett parti är ofta att sikten blir inskränkt till en eller två mandatperioder.

Det var för sextio år sedan som jag blev svårt besviken. Min företrädare som ordförande i FPU hade placerat sig så högt i ett provval inför riksdagsvalet att han sattes på valbar plats.

Partiledningen kunde inte tänka sig honom där. Den anordnade ett nytt provval och kallade det första för preliminärt. I detta provval mobiliserades allt mot honom, även förtal och hämtning från ålderdomshem. Mycket riktigt, han petades ned från valbar plats.

Det som hände var värre än ett demokratiskt underskott, det var ett skott mot demokratin. När partiledningens förslag klubbades igenom vid ett väl besökt medlemsmöte i FP Stockholm, stegade jag fram till mötesordföranden, lämnade mitt möteskort och lämnade sedan salen. Jag återkom dock till partiet efter moget övervägande och har då och då tagit på mig uppgiften som ombudsman för långsiktigt tänkande

Det demokratiska underskottet i Folkpartiet är av helt annan karaktär än det i Stockholm som fick mig att gå. Underskottet här har om inte annat demonstrerats flera år å rad i lokalrevyn. Scenen har varit densamma då, låt vara varierad något i utförande.

Kommunstyrelsens ordförande ställs inför en svår fråga. Han svarar vänligt och förstående. Så snart hans besökare gått ut, slänger han sig på telefonen och slår ett nummer. Han får kontakt, och samtalet börjar:
Jo Lennart, jag har en sak …

Vårt demokratiska underskott består i att Lennart byggt upp en sådan sakkunskap och ett sådant förtroende att FP fått ett större inflytande i kommunen än vad vårt alltför låga röstetal egentligen berättigat oss till.

Hur skall ett demokratiskt underskott av det slaget kunna tas bort eller minskas? Steg i den riktningen leder bort från principen representativ demokrati, den princip som lyckas rimligt väl så länge väljarna finner det naturligt att utse representanter som kan mer än de själva. Steg i den riktningen leder oss i riktning mot att styra genom opinionsundersökningar. Då kommer långsiktigt tänkande helt i skymundan.

Själv är jag övertygad om att det demokratiska underskottet gäller brist på långsiktigt perspektiv. Det behövs folk som även i fråga om annat än miljön tänker i tidsperspektivet minst två generationer fram åt. Då behövs en senat som uteslutande arbetar i det perspektivet.

Första kammaren avskaffades en gång därför att den blev en ombudsman för det förgångna. Nu behövs Senaten som uteslutande tänker på våra barnbarns och deras efterkommandes tid! Sikta på den, Josefin!


PS Välkomna alla till min blogg där jag just funderat över stormen kring SCUM Manifest. DS

söndag 20 november 2011

Sollentunabornas skattepengar går till religös könsstympning av pojkar.

Redan 2009 skrev Josefin Silverfur här i bloggen om "Manlig könsstympning".
För några dagar sedan tog debatten fart igen genom ett debattinlägg ”Därför måste regeringen stoppa omskärelse av pojkar” och dagen därpå en replik från Erik Ullenhag ”Därför bör manlig omskärelse inte förbjudas”.

Jag blir mycket ledsen och oroad när jag läser Ullenhags svar... Vårt samhälle är så underutvecklat på så många punkter att det är direkt generande. I den här frågan ställer jag mig alltså helt bakom Silverfur, Bergström, Sturmark, Wohlner, Borg, Westerberg m.fl. att omskärelse av pojkar också ska stoppas.

Ullenhag anser att man kränker föräldrarnas religionsfrihet om man inte tillåter misshandel av deras pojkar i form av omskärelse. Dessutom anför Ullenhag ett ganska märkligt argument:
"Men jag är inte beredd att ta initiativ till lagändringar som innebär att majoritetssamhället ska berätta för judar och muslimer att de har drabbats av övergrepp när de själva inte uppfattar att deras rättigheter är kränkta."
-Vad hände med barnens rättigheter? Varför har vi demokrati egentligen?

I Ullenhags replik kan vi också läsa: -"Manlig omskärelse är tillåten i Sverige. Sveriges Kommuner och landsting (SKL) har också givit en rekommendation om att varje landsting ska erbjuda omskärelse av pojkar på religiösa eller kulturella grunder. Syftet bakom SKL:s rekommendation är att se till att fler manliga omskärelser sker i sjukvårdens regi eftersom det bättre värnar barnens rätt och hälsa."

-Vet medborgarna i Sollentuna och Stockholms län om att deras skattepengar går till religiös och kulturell omskärelse?!

Att överhuvudtaget inte se omskärelsen som ett stort ingrepp i religionsfriheten är bara svammel och jag blir mycket oroad över att Ullenhag själv tror på sitt svammel.

Varför finns det lagar? Varför ska man göra skillnad på manlig och kvinnlig omskärelse?
Förvisso har vi religionsfrihet i Sverige, men sunt förnuft, barns rättigheter, lagar och regler kommer alltid före religionsfrihet.

Jag är oroad för barnen om Ullenhag ska fortsätta stympa barns rättigheter i framtiden med hänvisning till religionsfriheten. Vi bör ändå vara glada att Ullenhag inte sitter med i Framtidskommissionen! (Han var väl för ung?)

Jag är tveksam till att Ullenhag har medlemmarna i Folkpartiet med sig i den här frågan. Nu vill jag höra vad ni tycker. Berätta! Skriv en kommentar här i bloggen.

Vill även veta vad Lennart Gabrielsson och Maria Bergström har för åsikter i frågan. Svar önskas inom en vecka.

/Nicolaus Anderbom

torsdag 17 november 2011

Slopa bidragen.

Riksmedia fortsätter att rapportera om tvivelaktiga ersättningar till riksdagsledamöter för lägenheter de har i Stockholm. (Aftonbladet - Expressen - Dagens Nyheter)

Jag tycker att det är dags att stoppa den här cirkusen nu. Mitt förslag är att man istället höjer riksdagsledamöternas lön med t.ex. 10 000 kr / månaden, och sen får de betala skatt på pengarna och självklart göra avdrag för dubbel bosättning i självdeklarationen. Avdraget görs i ruta 09, under (2) Avdrag - Tjänst.

Regeringen och riksdagens ambitioner senaste åren har varit att fler ska kunna leva på sin lön och slippa bidrag. Dags att riksdagsledamöter också finansierar sitt dubbla boende med sin lön, precis som alla andra i liknande situationer.

Nackdelen med mitt förslag är att någon som har som arbetsuppgift att administrera dessa ansökningar om ersättning från ledamöterna blir arbetslös och att riksmedia måste leta efter något annat trevligt att rapportera om. Tror ändå att det är problem vi kan leva med...

/Nicolaus Anderbom

Pensionsskulder tickande bomb

Pensionsskulder tickande bomb

Jag räknade ut att om pensionsskulden är jämt fördelade skulle Sollentuna med sina 65 678 invånare (Sverige 9 471 174 invånare) ha en pensionsskuld på nästan 1,5 miljard kronor, d.v.s. ca. 22 800 kr per invånare.

Kanske någon som läser bloggen vet hur mycket det egentligen är?
Vi kan nog räkna med kraftigt höjda kommunalskatter i framtiden.

Not: Inlägg 700 i bloggen!

/Nicolaus Anderbom

onsdag 16 november 2011

I vems sinne finns framtiden?

Nicke skriver om Framtidskommissionen som ska teckna en bild av hur Sverige ska se ut 2020 och 2050. Det slår honom sedan att medelåldern i kommissionen är nästan 47 år och att ingen medlem är under 30. Det får honom att ställa frågan:
Var är framtiden?

Det slår mig att knappast någon i kommissionen uppnått det perspektiv på framtiden som erfarenhet från ett långt liv ger. De människor som nu är politiskt aktiva, det är människor som arbetar inom ett system där tidsperspektivet i praktiken blir en mandatperiod eller högst två. Det är människor som ännu tävlar om uppmärksamhet för att driva sina idéer inom det tidsperspektivet.

Framtiden på verkligt lång sikt ligger sällan i sinnet hos de flesta unga som är politiskt aktiva. Deras korta tidsperspektiv gör att de får svårt frigöra sig från nuet där de vill bli omvalda. Själv kan jag som 20-talist numera långt bättre än förr se moderörelser i tänkandet. Mitt svar på Nickes fråga är därför:

Framtiden kan bäst bedömas under medverkan av medlemmar som är vana vid tidsperspektivet en livstid. Sådana personer har lättare att tänka i ett framtidsperspektiv på flera livstider.





Var är framtiden?

DN.se: Regeringen bildar framtidskommission.
Pressmeddelande 14 nov: Regeringen presenterar Framtidskommission.
Regeringens nyhetsbrev 16 nov: Framtidskommissionen lyfter samtal om framtidens Sverige.
Pressmeddelande 16 nov: Regeringen tillsätter framtidskommission.

Spännande kan man tycka, men vad menas?

"Framtidskommissionen ges i uppdrag att senast i mars 2013 presentera en rapport. Rapporten ska identifiera de samhällsutmaningar Sverige står inför samt presentera strategier för att möta dessa utmaningar. Framtidskommissionens slutsatser blir sedan till underlag för regeringen i dess löpande arbete."

Framtidskommissionen ska teckna en bild av hur Sverige ska se ut 2020 och 2050, men vad som slår mig är att medelåldern för kommissionens medlemmar är nästan 47 år. Ingen utsedd medlem är under 30. Var är framtiden?

/Nicolaus Anderbom

tisdag 15 november 2011

Frihet i Tasjkent och Bisjkek - vad handlar det om?

När Sovjetunionen upplöstes för 20 år sen tändes hopp om demokrati inte bara i Ryssland utan också i de nya staterna kring sagans Samarkand i Centralasien.

Café Liberal i Sollentuna bjuder in alla till samtal.

Onsdag 23:e november kl 19:00.
Café Biblos, Aniaraplatsen (bredvid biblioteket) i Sollentuna.

Torgny Hinnemo är inbjuden gäst. Samtalet inleds med exempel från Uzbekistan som är den folkrikaste av staterna och från Kirgizistan som häromveckan gick till val efter att förra året ha skakats av pogromer i den södra delen av landet.

Sist hade Biblios en liberal specialsoppa. Den vet jag fler som vill prova.

Fastighetsskatt del II

"I mitt nästa inlägg ska jag försöka utveckla min åsikt om varför fastighetsskatt är bra, varför den var felkonstruerad och hur man skulle kunna göra istället." ... så skrev jag i mitt förra blogginlägg här. Nu kommer alltså det jag utlovat!

1. Fastighetsskatt är bra för att den är lätt och billig att administrera och i det närmaste omöjlig att fuska med.

När jag jobbade på Skatteverket som handläggare var det ofta jag fick sitta med frågor om fastighetsskatt. Alltid var det att man skulle räkna ut hur mycket någon som ägt en fastighet bara en del av året skulle betala. Märkligt nog kunde inte Skatteverkets datorprogram (LT) göra det. Om någon ägt en fastighet och sålt den 1'a maj, skulle han betala 120/360 av skatten. Nya ägaren 240/360. Onödigt att personal på Skatteverket skulle sitta och räkna ut sånt, datorerna borde ha kunnat fixa det.

En annan variant hade varit att ha samma princip på fastigheter som med bilar: Han som äger objektet när skatten infaller för betalning betalar hela skatten. Säljaren och köparen får sen reglera kostnaden i köpeskillingen mellan varandra om de vill.

Fler fördelar med skatt på fastigheter är att den är i det närmaste omöjlig att fuska med. Om staten kunde dra in säkra skattepengar kunde man sedan minska skattetrycket på sånt som är lättare att fuska med. På så sätt skulle man också ta bort ett incitament för att fuska också. Om vinsten med svartjobb och momsbedrägerier minskar kommer också de som överväger att göra det också att avstå i högre utsträckning. (jämför med rot- & rutavdragen)

Medborgarna kan då själv välja vad man vill göra med sin lön. Bo flott och betala fastighetsskatt eller bo billigt/låg fastighetsskatt och spendera pengar på annat. Fungerar väl med regeringens jobbpolitik - fler motiv till att jobba.

2. Hur var fastighetsskatten felkonstruerad och hur skulle man kunna göra istället? Gamla fastighetsskatten slog fel när taxeringen följde prisutvecklingen för hur mycket nya grannarna betalade för sin fastighet.

Jag gör inte anspråk på att ha lösningen på problemet, men man skulle kunna tänka sig en variant där fastighetsägarens pris som han en gång betalade för sin fastighet skulle följa t.ex. kpi, inflationen, eller något annat mått, och på så sätt motsvara taxeringen för beskattningen? (ja, kryphål finns säkert, bara att täppa till.)

Min slutpoäng är ändå att fastighetsskatt är bra om man jämför med andra former av beskattning!

Wikipedia om begreppet fastighet.
Jordabalken.
Fastighetstaxeringslagen.

/Nicolaus Anderbom

måndag 14 november 2011

Tydlig inriktning av moderaterna.

Folkpartiets idelologi slår det mesta och därför tillhör jag detta parti.
Vill ändå ge en stor eloge till moderaterna som är är outstanding när det gäller kommunikation! Kalasbra debattartikel om välfärdens villkor och kvalitetskrav med anledning av Caremaskandalen. Grattis till en bra kommunikationssstrategi!

söndag 13 november 2011

Fastighetsskatt

Igår kväll hamnade jag i en politisk diskussion med vänner. Tyvärr (?) hade flera av mina vänner druckit ganska stora mängder god whiskey och vänner i kombination med alkoholkonsumtion och politisk diskussion är oftast ingen bra kombination.

En av vännerna i sällskapet (vi var åtta stycken) fick den brillianta idén att göra en väljarundersökning: -Vilka av oss röstar inte på Socialdemokraterna, löd frågan. Vi skulle alltså inte säga exakt vem vi röstade på, utan bara om vi röstade på Socialdemokraterna eller inte.

Resultat blev att sex av oss inte röstade på socialdemokraterna, en av oss förklarade stolt att han aldrig i hela sitt liv hade röstat för att han var totalt ointresserad (han är 50 år ung) och egenföretagaren från Danderyd var den enda som röstade på Socialdemokraterna. I vår helt ovetenskapliga väljarundersökning får Socialdemokraterna alltså ca 14,3% av rösterna (1/7, han som aldrig röstar räknas inte).

Hur som helst så råkade jag också säga att jag röstar på Folkpartiet och är medlem i partiet. Nu började frågorna hagla och jag fick försvara blåklintens färger från alla håll. Plötsligt kommer vi in på en diskussion om fastighetsskatten. Problemet med mig, fastighetsskatten och Folkpartiet är att jag i denna fråga inte alls är av samma åsikt som Folkpartiet. Min åsikt är att tanken på hög beskattning av fastigheter är något väldigt bra. Felet med gamla fastighetsskatten var att den var felkonstruerad. (det får bli mitt nästa blogginlägg)

Fastighetsskatt är bra för att den är lätt att administrera och sköter i praktiken sig själv och är i princip omöjlig att fuska med. Nationalekonomer skulle tillägga att fastighetsskatten är opriselastisk. En hög fastighetsskatt skulle inte förändra efterfrågan nämnvärt, folk måst ha tak över huvudet!

Att höja skatter för fastigheter och sänka skatter på priselastiska varor skulle vara bättre ur välfärdssynpunkt. Då priselasticiteten är nära noll, kommer en höjning att ge väldigt få negativa allokeringseffekter och välfärdsförlusten bli minimal. Detta jämfört med en höjning av inkomstskatten som bland annat skulle kunna innebära minskad efterfråga på att arbeta.

Regeringen fick kritik från OECD därför att de tog bort fastighetsskatten. Istället borde andra skatter som är mer snedvridande justerats ned. Produkter som har en låg priselasticitet är mycket tacksamma att beskatta just därför att folk måste konsumera varan. Skatter på löner och på varor med hög priselasticitet skapar stora skattekilar och förskjuter prisnivåer/produktion jämfört med skatter på varor som är nästintill perfekt prisoelastiska. Även om vi får samma nettolön så är den snedvridande effekten minst på prisoelastiska varor. Löneskatter ändrar inte endast den disponibla inkomsten utan också skapar snedvridning på arbetsmarknaden i form av antalet arbetade timmar osv.

I mitt nästa inlägg ska jag försöka utveckla min åsikt om varför fastighetsskatt är bra, varför den var felkonstruerad och hur man skulle kunna göra istället.

Till sist vill jag citera Kjell Olof Feldt "Fastighetsskatten är en utmärkt skatt, problemet är att folk inte förstår det". Har ni förstått?

Läs också:
Artikel om fastighetsskatten, skriven av en nationalekonomisk rådgivare till Riksbanken och två professorer i nationalekonomi.
Folkpartiet och fastighetsskatten.
Om välfärdsförlust och priselasticitet.

/Nicolaus Anderbom

torsdag 10 november 2011

Ska staten tjäna pengar på brottslighet?

Saxat från text-tv: "Skattekrav. 70 åtalade i den stora sprithärva som nystats upp i Västernorrland dömdes i augusti. Nu kommer den skatterättsliga påföljden. Skatteverket kräver åtta hembrännare på sammanlagt 43 miljoner kronor i form av utebliven alkoholskatt."

Rätt eller fel att staten ska tjäna pengar på brottslighet? Jag hade hellre sett att man omvandlat pengakravet till fängelsetid. T.ex 1 miljon = 6 månader bakom lås och bom. Totalt skulle alltså 258 månader avtjänas. Åtta hembrännare skulle alltså få ca 32 månader var extra.

Finland har ett system där den som inte betalar böter kan få böterna omvandlat till fängelsetid.

Även om Skatteverket skulle få igenom kravet kommer aldrig några pengar att betalas. Att tro att hembrännarna har några 43 miljoner i fickan är bara dumt. Gå direkt till fängelset utan att passera gå.

/Nicolaus Anderbom

måndag 7 november 2011

Man kan bli frisk av annat än piller

Jag hör inte till den skara som tror att man genom positivt tänkande kan minska dödligheten i en svår cancersjukdom, eller att man kan bota en allergichock eller högt blodsocker genom att tala lugnt och klappa om patienten.

I många delar av världen inser man betydelsen av andra former av behandling än just dem medicinska behandlingen. I en mycket intressant artikel i förra veckans tidning Fokus pekar man just på hur stor betydelse Bemötande och attityd har för tillfrisknande. Även intressanta fakta om placeboeffekten finns att läsa!

Läs mer här

torsdag 27 oktober 2011

Datorer i skolan inget för Sollentunapartiet

Sollentunapartiet gjorde på tisdagens möte i Barn- och Ungdomsnämnden ett stort nummer på att avslå varje ekonomisk punkt som hade med IKT (datorer) att göra för skolor och förskolor. De tycker inte datorer behövs i undervisningen.

Själv häpnar jag över den inställningen och saknar ord ytterligare kommentarer.

onsdag 26 oktober 2011

föräldraengagemang och planeringsdagar

Centerpartiet har pekat på problemet som uppkommer för de som inte har möjlighet att vara med på alla de aktiviteter som man känner att man borde vara med på i skolan eller förskolan. Många gånger har jag själv haft svårt att komma i tid till eftermiddagsaktiviteter, att baka bullar och allt vad det varit. Då har jag inte haft småbarn som ensamstående förälder, för dem måste det vara ännu svårare. Skolan är avgiftsfri och ska också ta hänsyn till att inte alla har samma möjlighet att ta ledigt från arbetet. Samtidigt är föräldraengagemang oerhört värdefullt för barnen och skolverksamheten. En skola som inte förmår engagera föräldrarna har svårt att stå sig i konkurrensen långsiktigt. Det som är viktigt är att alltid ha för ögonen att det är en frivillig insats och alla har inte möjlighet att medverka. Vårt mål är att ha Sveriges bästa skola. Då måste vi ha ett kontinuerligt förbättrings och utvecklingsarbete. För att det ska kunna ske måste måste pedagogerna ha gemensam planeringstid. Därför får skolorna enligt grundskoleförordningen lägga ut högst 5 studie/planeringsdagar under läsåret. Vi vill att våra lärare ska ha tid till kompetensutveckling och tid till att utveckla arbetet med eleverna. Väl använd planeringstid är väl värt sitt pris. Avvägningen blir att hitta lösningar som ger bra med möjlighet till kompetensutveckling för personalen utan att föräldrar tvingas slå knut på sig. Jag har stor förhoppning om att vår duktiga personal på kontoret klarar av att hitta lösningar som innebär en bra avvägning.

söndag 23 oktober 2011

Min son ritar också äpplen

Jag gillar matte. Jag är inte extremt begåvad eller så, men en viss fallenhet har jag nog och jag har alltid haft lätt för att uppskatta den färgrika och nästan magisk upplevelse det för en synestet är att få jobba med tal. På lågstadiet var matte dock en pina. Vi fick rita äpplen och emellanåt päron och titta på tiotalskamrater som höll varandra i handen. Jag gillade inte alls att rita äpplen eller att ringa in mängder, även om det var polkagrisklubbor och karameller i kulörta papper vi skulle räkna. De alldeles för lätta uppgifterna blev till en mental blockering och stressade mina hjärnceller till att istället hitta på dumheter. Något mina lärare inte odelat uppskattade. Min kloka mamma insåg faran och visade mig på kvällarna hur multiplikation och division fungerade, hon lärde mig dra roten ur och gav mig matteuppgifter att fundera på. Hon lyckades stimulera ett intresse som skolan annars troligen skulle ha dödat. 28 år senare börjar min son i första klass och jag inbillar mig verkligen att utvecklingen gått framåt.

I svenskaundervisningen har klassen tillgång till tre olika läseböcker eftersom barnen är på olika nivåer. Beroende på vilka utmaningar de behöver får de mer eller mindre text, med fler eller färre bilder och med olika svår meningsbyggnad. I matten fungerar det dock inte så. Där har alla samma bok med äpplen att rita och streck som ska dras mellan numrerade punkter. Godiset är borta, men annars har ingenting hänt på nästan 30 år. Den som behöver större utmaningar får visserligen en extra bok, men den innehåller ännu fler uppgifter på samma nivå. Situationen är frustrerande för alla inblandade.

När sonen ritar äpplen är han okoncentrerad och uttråkad. Ska jag vara ärlig blir det heller inte ens alltid rätt och snyggt blir det definitivt inte. Precis som det var för mig. Läraren vittnar om hur han är lika okoncentrerad i skolan som hemma. När vi kämpat oss igenom äppel- och streckritarläxan brukar jag fråga om han vill lära sig något nytt. Det vill han alltid. Hittills har det blivit lite potenserberäkningar, areaberäkningar, decimaltal och envariabelberäkningar. Han är ett under av koncentration när han klurar och tänker och stolt som en tupp när han berättar både svaret och hur han kommit fram till ett sätt för att räkna ut det. Jag blir alldeles varm och stolt när jag tänker på att killen med ett rutblock och en penna som enda redskap utöver hjärnan kom på hur man räknar ut arena på en spetsvinklig triangel. Det är något många vuxna jag känner skulle gå bet på, men som min sjuåring klurat ut helt själv.

Den senaste tidens mediala fokus på matematikundervisning och särbegåvade barn (NU och SvD1, 2, 3, 4) är otroligt välkommen och jag är glad att tillhöra ett parti som ser förbättringspotentialen på matematikområdet, den nytta som kan komma ut av att satsa på destta och dessutom inte bara pratar utan också skickar med pengapåsen till satsningarna som behövs. Sedan delar jag kanske inte riktigt Jannes tro på mer katederundervisning. Faktum är att jag inte bryr mig hur skolans lösningar ser ut, bara vi börjar ta till vara barns begåvningar bättre och slutar slösa bort dem på äppelritande. Äppelritande är nämligen en skitkass metod för vissa barn. Barn vars begåvning vi rimligen inte borde anse oss ha råd att förlora.

Jag hoppas att regeringens matematiksatsning bär frukt. Kunskapsfrukt, som är mindre fyrkantig än den dagens och gårdagens skolbarn fått smaka.

lördag 22 oktober 2011

Generationsbryggor i skolor och på universitet

Inom forskarvärlden har det länge funnits möjlighet att fortsätta som såkallad emeritus professor efter pensionsåldern. Vad en sådan professor har för funktion har länge varit dåligt definierat. Vissa skriver böcker, andra fortsätter med forskning och vissa verkar inte göra någonting. En del lyckas med konststycket att fortsätta kosta sin institution avsevärda pengar och andra bidrar med finansiering och/eller god publicitet.
Jag har länge funderat på vad meningen med emeritus professorerna bör vara. Samhället lär inte ha särskilt stor nytta av att en ensam forskare fortsätter i ett par år till om inte denna forskare är excepionell och även då måste forskaren vara en aktiv del av universitetets verksamhet.
Äldre professorer kan vara ovärderliga som mentorer för doktorander, som gott föredömme och aktiv deltagare på seminarier mm. När deras kunskap och erfarenhet används till att hjälpa nästa generation att utbildas och utvecklas har mycket vunnits. Under min tid som forskare på ett antal olika svenska universitet har jag sett både bra och dåliga exempel.

För någon vecka sedan var jag på en work-shop för Sollentunas rastfaddrar. Jag träffade så många härliga äldre människor som ville bidra med sig själva. En rastfadder kan bidra som en viktig brygga mellan generationer. En extra hand som hjälper till, någon som lyssnar, någon som har livserfarenhet och finns på lagom avstånd. Rastfadderverksamheten är ett meningsfullt, frivilligt sätt att ge något till nästa generation och samtidigt få mycket glädje tillbaka. Vi har behov av fler rastfaddrar.

Jag hoppas att vi alla letar efter de möjligheter som finns och bidrar med våra kunskaper och erfarenheter till de som har behov av dem.
Byggandet av ett bra samhälle börjar inifrån oss själva.

söndag 16 oktober 2011

LAS -Ett sätt att skära bort det friska på trädet?

Inför Folkpartiets pågående landsmöte i Karlstad har partistyrelsen föreslagit att den nuvarande lagstiftningen om anställningsskydd ersätts med turordningsregler som baseras på den enskildes kompetens. Man vill göra det lättare för företagen att våga nyrekrytera och vill ge möjlighet att lägga större vikt vid den anställdes kompetens vid neddragningar och omstruktureringar. Nu gällande regelverk sägs inte vara anpassat till dagens kunskapssamhälle.

– Ska målet om full sysselsättning uppnås behöver vi vända på varenda sten för att fler unga och utrikes födda ska komma i arbete, säger Erik Ullenhag, integrationsminister och partiets andre vice ordförande.

Rimligen borde samma principer gälla i politiken som i näringslivet. För nog behöver även vi ta till vara kompetensen, anpassa oss till dagens kunskapssamhälle och vända på varenda sten för att fler unga och utrikes födda ska komma in politiken? Eftersom vi inte heller hindras av några lagar på området har alla förutsättningar att leva som vi lär. Fast gör vi det?

Jag tittar på partiets egen lista i Sollentuna från valet 2010 och finner bara två personer under 30 år, först på plats 11 och 32. Denna grupp utgör hela 38,5 % om man ser till Sollentunaborna totalt (17,6 % av alla i valbar ålder, dvs över 18 år). Dessa unga friska skott på Folkpartiträdet bor tyvärr inte kvar i kommunen längre och denna grupp har därför ingen FP-representation i vare sig fullmäktige eller ute i nämnder och styrelser.

För de utrikes födda och de med utländsk bakgrund ser det tyvärr inte mycket bättre ut. Jag gör inte anspråk på att veta var alla som står på vår lista är födda, men med två namn utgörs mindre än 5 % av vår lista av "utomnordingar". De 19,5 % av Sollentunaborna som är utrikes födda saknar representation i vår fullmäktigegrupp.

Några som däremot inte borde anse sig förfördelade är de kommuninvånare som är män och 65 år eller äldre. Denna grupp utgör 6,7 % av Sollentunaborna. Nästa år kommer de att ha en representation i vår fullmäktigegrupp på 43 %.

Vi förutsätter att näringslivet har behov av och vilja att lägga större vikt vid annat än anställningsår, men hålls tillbaka och hindras av lagar. Jag tror FP gör rätt i att driva frågan om en ändring av LAS. Jag tror dock att det är ännu viktigare att vi inför valet 2014 ändrar våra egna oskrivna regler som tyvärr också har mer fokusering på ”lång och trogen tjänst” än kompetens och sund konkurrens.

fredag 7 oktober 2011

Roffarmentalitet hos många

Så har Juholt kommits på med för långa fingrar i syltburken. Jag tvivlar inte på att han kommer betala tillbaka allt, men stor del av skadan får han skylla sig själv för.

Har man förtroendeuppdrag så är ersättning och förmåner för dessa också en förtroendefråga. Politiker är vanliga människor och riskerar alltid att kompensera sig själva. En toblerone här, kolsyrevatten på mötet där eller återgår från föräldraledighet bara under sommarlovet. Andra människor tar lite pennor eller post-it-lappar och många spelar Wordfeud på arbetstid, etc....

Jag tycker vi pratar ersättning till politiker för lite. Jag tycker de som kommit upp i ersättningshirakin för fort slutar reflekterar om rimligheten och eventuella åsikter man hade när man var lägre i hirarkin.

Varje månad får jag själv ett fast arvode (drygt 500 kr) för mitt uppdrag som ersättare i fullmäktige. Jag är övertygad att många inte gör något för den ersättningen. Jag anser däremot att det är en förtroendesak att jag läser rimlig mängd av de kilon med beslutspapper jag får varje månad.

Med tydlighet så skulle inte Juholt gå vilse och tycka att en fyrarummare är en skälig övernattningslägenhet. Jag tycker att det med ersättning ska följa en förväntad motprestation. Sedan kan vi diskutera om motprestationen är för lite istället.

onsdag 5 oktober 2011

Sollentuna har modiga politiker



Som vice ordförande har man sällan möjlighet att synas och höras. När det sker är det inte alltid odelat roligt, men det var det verkligen idag. Jag och Christina Wibom från lärarförbundet Sollentuna var i stan på lärarförbundets ceremoni för Bästa Skolkommun i Stockholm. Sollentuna ligger i år på plats nummer 3. Vann gjorde Täby. Sollentuna fick ett hedersutmänande för "För att modiga politiker satsar på lärarnas löner". Årets satsning måste ses som början på ett långsiktigt arbete.
Om vi ska kunna rekrytera och behålla bra personer så måste lönen vara ok. Det här är ett första steg. En intervju ska finnas på kommunens hemsida snart.

Politikens o demokratins gränser

Läser insändarsidan i dagens tidning och får en massa tankar:

"Vändpunkt för grekisk demokrati
Staten Grekland har stora ekonomiska problem främst beroende på att man under lång tid inte har haft kontroll på och matchat intäkter med kostnader. Det land i vilket demokratin sägs ha uppstått kan nu vara i början på en ny era som blir historisk; det land som bevisade att demokratin förstörde statsekonomin och öppnade dörren för ett nytt styrsystem som inte präglas av demokrati.
Ett av demokratins problem är just att den i vissa lägen kan bädda för eller öppna dörren för att överskrida ekonomiska lagar."/Lars Andersson, Skövde, SvD 5/10-11

Jag tror verkligen på demokratin. Självklart, annars kan man dessutom inte arbeta som lärare då läroplanen föreskriver lärare att faktiskt vara något av demokratifundamentalister. Men visst har demokratin sina problem, att dessa går och bör diskuteras är dock också en del av dess styrka. Demokrati är inget felfritt sätt att styra på, men det är det minst dåliga vi sett. Här får väl akribin anses betryggande, beprövad erfarenhet visar tydligt vad som händer med alternativen.

För att demokratin ska fortsätta fungera påstår jag att det är viktigt att vi ständigt reflekterar över politikens gränser. Som så ofta annars tror jag BALANS är det gyllene ordet. Det gäller att ha fingrarna i rätt syltburkar och lagom långt ner, om jag tillåts travestera Fps gruppledare i Umeå (som hade bra tänk kring barnens fruktstund i skolan).

torsdag 29 september 2011

Det är dags för Sollentuna att satsa på folkhälsoarbetet

Samtliga rapporter om den framtida hälso- och sjukvården säger samma sak: Om 20 år är vi för många som kommer att bli sjuka. Vi har inte råd med detta. Något måste göras, säger man sedan. Förslagen handlar dessvärre alltför ofta om hur landsting ska effektivisera vård, vårdköer och behandlingsformer.

Även om det förebyggande arbetet nämns i närmast lydiga termer tas inte de politiska beslut inom kommun och landsting som behövs för att stävja de folkhälsosjukdomar som 50 procent av befolkningen får under sin livsstid!

Folkhälsoarbetet ska förstås inte bedrivas inom landstinget utan i kommunen, där folk bor och verkar. Vårdens roll ska inte underskattas som ju står för den medicinska kompetensen men själva idén är ju att inte behöva bli sjuk och då är det mer logiskt med ett kommunalt engagemang.

I en av våra Stockholmskommuner, närmare bestämt Nacka, har den borgerligt styrda majoriteten under många år satsat rejält på folkhälsoarbetet. Både genom kartläggning och genom agerande. För att skapa förutsättningar för att kloka beslut tas för kommunens invånare ligger uppdraget direkt underställt Kommunstyrelsen.

Tyvärr kan Sollentuna kommun inte stoltsera med insatser av samma dignitet vilket krävs för att effekter på folkhälsan ska uppnås i det långa loppet. En utmärkelse till Healthy City räcker inte!

Jag vill verka för att Sollentuna också inrättar tjänster och funktioner för ett ökat folkhälsofokus i vår kommun!

Läs gärna mer om folkhälsoarbete, idag om vad tobaksslut kan betyda för både människor och samhälle på: www.sitellochfrisk.se

Rätt beslut och rätt väg fram kräver bra underlag!

I min roll som politiker har jag en skyldighet att försöka tänka på alla Sollentunas barn över det längre perspektivet. Det är viktigt att eleverna får den kvalitet på undervisning som de har rätt till.
Ibland kan beslut få en mängd olika följder som är svåra att förutse när man inte har överblick över hela situationen.
På tisdagens nämndsammanträde bad vi om underlag för hur vi kan anpassa Sollentunas skolorganisation efter den nya skollagen och andra styrdokument. Vi vill inte att det ska ta över 10 år vilket det gjorde för Sollentuna att anpassa sig efter förra ändringen av styrdokumenten.
Så här ser uppdraget ut.

Uppdrag att se över organisationen av de kommunala skolorna för ev. anpassning till nya styrdokument.

Bakgrund: From hösten 2011 gäller nya styrdokument från grundskolan. De innebär bland annat att betyg ska sättas from år 6 och att mål i de olika ämnena nu är satta för år 3, 6 och 9.
Sollentunas kommunala skolor är organiserade utifrån F-5 och 6-9. Det har framförts i rektorsgruppen att det är önskvärt att se över organisationen med anledning av de nya styrdokumenten. Alliansen delar uppfattningen att det är nödvändigt att se över organisationen och vill därför ge förvaltningen i uppdrag att utreda frågan.

Alliansen yrkar därför att förvaltningschefen får i uppdrag att utreda olika möjligheter att anpassa skolorganisationen i Sollentuna efter de nya pedagogiska styrdokumenten.

Utredningen ska belysa för- och nackdelar med en anpassning. Den ska även belysa vilka anpassningar som är nödvändiga. Konsekvenser av de olika möjliga förslagen ska belysas med avseende på lokalutnyttjande och personalkompetensförsörjning. Större effekter som påverkar enskilda skolors ekonomiska situation eller arbetsmiljön ska belysas. Demografiska perspektiv skall belysas. Lärarbehörigheter och ev kompetensutvecklingsbehov samt pedagogiska perspektiv inklusive måluppfyllelse skall också ingå i utredningen. En första delredovisning med förslag till inriktning ska ske i samband med nämndens sista sammanträde 2011. Slutredovisning av utredningen ska ske senast i april 2012.

onsdag 28 september 2011

Sollentuna efter Café Liberal

En bunt människor slöt ikväll upp på Café Biblos i Sollentuna för det första Café Liberal. En handfull till hade fått plats. Nästa gång ska jag själv göra plats för den speciella (och kryddstarka) liberala soppan som man kunde förtära.

Tack till den inbjuden gästen Johannes Lundin, Researrangör, Egyptenkännare och ögonvittne till revolutionen på Tharirtorget Kairo som visade bilder och berättade fängslande om Egypten. Även tack till Pär Åkerström som arrangerade evenemanget.

Under veckan passar Johannes på att träffa riksdagsmän och berätta om sina erfarenheter innan det bär av till Egypten igen.

Skriv in onsdag 23:e november i din kalender för nästa möte på Café Liberal. Väl spenderad kväll mitt i veckan.

fredag 23 september 2011

Egypten efter revolutionen

Onsdag 28 september kl. 19:00 är alla varmt välkomna till Café Biblos, Aniaraplatsen 2 för det första Café Liberal (något partikrav finns inte).

Inbjuden gäst är Johannes Lundin, Researrangör, Egyptenkännare och ögonvittne till revolutionen på Tharirtorget Kairo.

Välkommen till föredrag och samtal om frihet, demokrati och människovärde.

tisdag 20 september 2011

Ja tack, en pizza idag igen!

Aktuellt visade igårkväll hur eleverna i exempelvis Värmdö Gymnasium kan välja mat på närliggande restauranger i närheten av skolan. Minus läsk, chips och godis.

Hur kan detta vara möjligt när det i den nya skollagen tydligt står att maten som serveras i skolan ska vara näringsrik?

Och, det som stör mig allra mest är att helt plötsligt så finns det pengar till att ge eleverna kuponger värda omkring 45 kr. Var har viljan funnits till att ge motsvarande summa till skolköken, och till löner för de som arbetar där så att välrenommerade kockar vill ha sin arbetsplats där? Mer pengar + kvalificerad personal skulle ge bättre mat, förstås. Med det inte sagt att det inte finns kök som redan idag serverar god och bra mat.

Om du vill läsa mer om mat, hälsa, politik och människor runt omkring samt läsa hela inlägget om skolmaten är du välkommen till Sitellochfrisk.se

Maria Sitell

onsdag 14 september 2011

Karriärvägar skapas för lärarna

Regeringen har idag, med Folkpartiet som drivande, meddelat att man i budgetpropositionen tänker lägga förslag om en karriärutvecklingsreform för lärarna. Nya utvecklingssteg införs för yrkesskickliga lärare inom hela grund- och gymnasieskolan. En utredning ska titta närmare på hur utvecklingsstegen kan utformas. Regeringen skjuter till 1,4 miljarder under en treårsperiod för att täcka kommunernas merkostnader för de höjda lärarlöner som detta medför.

Satsningen är verkligen välkommen. Den betyder att morötter skapas för lärare att genom att göra ett bra jobb få nya befattningar och högre lön. Det ger också en tydlig signal till kommunerna att uppmärksamma duktiga lärare mer. Vi i Sollentuna har för ett par år sedan instiftat ett pedagogpris för att lyfta fram våra duktiga lärare. Möjligheten att ta till vara de bästa lärarnas kunskaper och anställa dem på karriärtjänster är fantastiskt viktigt. Chansen att ge fler elever möjlighet att ta del av deras erfarenheter måste tas tillvara. Vi tror att det kommer att leda till en generell förbättring i skolan på sikt. Det är vår skyldighet som liberala skolpolitiker i Sollentuna att genomföra detta.

Carina Knorpp, vice ordförande i Barn och ungdomsnämnden
Anders Morin, ordförande i Utbildnings och arbetsmarknadsnämnden

tisdag 13 september 2011

Rapport - Vården i Almedalen 2011

Almedalsveckan är vårdens största och viktigaste mötesplats för idéspridning och debatt. Det är i Almedalen de heta framtidsfrågorna diskuteras, vårddebatten där visar vilka förändringar som är på gång.

Rapport: Vården i Almedalen 2011 ger en samlad bild av veckan. Den 96-sidiga rapporten återger under sju temaområden de 34 viktigaste seminarierna i text och bild, samt innehåller information om webb och kontaktpersoner hos arrangörer. Rapporten analyserar och sammanfattar veckans utspel, förslag, budskap och besked.

Rapporten har producerats av Gullers Grupp och finansierats av ett ovillkorat ekonomiskt stöd från 14 företag, organisationer och myndigheter. Urvalet har kvalitetssäkrats av ett oberoende redaktionsråd.

För dig som är intresserad av frågor som rör vård och hälsa ger dig Vårdrapporten en bra bild av var diskussionens betoningar ligger och vilka trender vi ser för det kommande året. Du kan ladda ner den eller beställa en tryckt version för 140 kr/st + moms och porto.

Trevlig läsning!

söndag 11 september 2011

Negativt att vara tyst om positivt, fast inte tvärtom.

P1 har gjort ett inslag om Sollentunas kommunikationspolicy och där ges sken av att vi politiker vill måla upp en förskönande bild av kommunen och sätta munkavle på tjänstemännen. Dessutom framställs det som lite suspekt att vi varit framme och reviderat dokumentet när media börjat ställa frågor.

Den 21/9 förväntas kommunfullmäktige anta en något reviderad version av integrations- och kommunikationsberedningens förslag till policy för extern kommunikation, service och tillgänglighet för Sollentuna kommun. För den som inte vet det föregås fullmäktigebeslut nämligen av kommunstyrelsebeslut. Dessa i sin tur föregås normalt av beslut i något av kommunstyrelsens två utskott, i fallet med policyn var det kommunstyrelsens arbetsutskott, sollentunapolitikens Crème de la Crème, som hanterade frågan. Just denna policy har faktiskt också innan den nådde arbetsutskottet nagelfarits i en speciell integrations- och kommunikationsberedning som har representanter från alla partier i fullmäktige. Innan beredningen fattade något beslut om förslag till policy har partigrupperna dessutom getts chans att tycka till. Att dokumentet ändras lite i de olika stegen är därför helt naturligt och visar att bara att demokratin emellanåt faktiskt fungerar och att politikerna i de olika instanserna inte bara är där för att agera röstboskap. Alla dessa led finns för att ge utrymme för förankring och förändring.

Redan på skisstadiet av detta viktiga styrdokument var ett viktigt medskick från Folkpartiets fullmäktigegrupp att det tydligt skulle framgå att kommunen inte på något sätt begränsar yttrandefriheten för kommunens anställda. Jag tycker det var mycket bra att kommunstyrelsen i onsdags reviderade förslaget något så att detta nu framgår ännu tydligare.

Det här med att policyn bidrar till en förskönande bild av kommunen då? Det är naturligtvis inte alls syftet att ge en falsk bild. Jag kan dock sträcka mig till att policyns reviderade formulering om att ”Sollentunas kommunikation ska förmedla en trovärdig bild av Sollentuna som en kommun som är bra att bo, leva och arbeta i och en kommun som är en attraktiv arbetsgivare” är lite för luddig. Min åsikt är nämligen att styrdokument av det här slaget ska hålla även när man läser det som fan läser bibeln. All risk för feltolkning i de viktiga styckena borde, i mitt tycke, elimineras på vägen till antaget dokument. Därför är nog trovärdig lite illa valt eftersom det kan tolkas som något helt annat än sann.

Jag kan bara beklaga att jag just när detta ärende kom upp på alliansgruppen innan kommunstyrelsen inte alls var i skick att agera i min favoritroll som djävulens advokat. Jag erkänner, jag var precis lika tyst som alla andra.