torsdag 28 april 2011

Alla som tror på gud räcker upp handen!

Jag satte nästan maten i vrångstrupen och fick harkla mig rejält innan jag återfick talförmågan och kunde fråga ut treåringen som satt med armen rakt upp vid matbordet. Visst hade vi pratat om religion med honom, men meningen vår son tagit i sin mun och den efterföljande fysiska trosbekännelsen från denne lille repeterande papegoja måste helt enkelt ha varit i säck innan den kom i påse. Det hade den, visade det sig. Sonens citat kom från en fröken på morgonsamlingen på det dagis han precis bytt till. Jag är än idag imponerad av att jag lyckades hålla mig saklig och lugn i min utfrågning av sonen trots att det som malde inombords var helt andra frågor än de som kom ur min mun. Varför frågade personalen ut barnen ut om deras tro? Var det möjligt att vi som föräldrar kunde ha missat att vår förskola hade kristna förtecken?

Många är de gånger jag funderat över om en kommun med platsbrist i barnomsorgsverksamheter kan hänvisa barn till en religiös förskola mot föräldrarnas vilja. Jag har väntat och väntat på någon annan ska intressera sig för frågan och att den ska dyka upp i media, men tänkt att det tyvärr lär dröja. För en religiös familj som upprörs över en förskola med annan religiös profil väcker knappast några sympativågor i ett sekulariserat Sverige och vilken ickereligiös familj kan träda fram offentligt utan att både de och budbäraren framstår som intoleranta? Men så plötsligt händer det, en av få religiösa rörelser som det går att kritisera ostraffat ger sig in i förskolebranschen och Stockholms stad står plötsligt i skamvrån efter att ha hänvisat ett barn till en pedagogik som har sitt ursprung hos folk som tror att vi alla lider av trauman som vi åsamkats av elaka utomjordingar för miljoner år sedan. Scientologkopplingen lyfter problemet med att kommuner kan hänvisa barn till udda förskolor till en förstasidesnyhet i DN.

Vad gäller förskoleplacering säger skollagen att ”Skälig hänsyn ska tas till barnets vårdnadshavares önskemål”. Är det ett rimligt önskemål att inte vilja ha en konfessionell förskola åt sina barn? Ska man kunna tacka nej till en finskspråkig förskola och ändå få en annan placering inom lagens stipulerade fyra månader? Jag tycker det.

Folkpartiet vill att alla barn och föräldrar ska kunna välja den skolform som passar barnet bäst. För mig innebär den valfriheten också att barn och föräldrar inte ofrivilligt ska hänvisas till waldorfpedagoger, föräldrakooperativ och allergiförskolor när det de efterfrågar är barnomsorg utan atroposofi, arbetsgivaransvar eller extra avtal om att föräldrarna ska hålla sig rökfria. Utan ett tydligt ramverk om vilka önskemål en kommun tycker det är skäliga att ta hänsyn till saknas den förutsägbarhet som behövs för att den önskvärda valfriheten inte samtidigt ska riskera bli en begränsning för andra. Även vi i Sollentuna borde nog ta oss en funderare på vilka ramar vi enas kring för om detta finns idag i alla fall ingen information på kommunens hemsida.

Nej, sonens förskola hade inga kristna förtecken. Under samtalet där vid middagsbordet framgick det ganska snart att förskolan bara hade gjort just det vi hoppats på när vi valde just den, de hade aktivt jobbat med den värdegrund och det uppdrag läroplanen slagit fast. Att min son redan som treåring inte bara hemma uppmuntrats att diskutera och reflektera över tros- och livsfrågor samt skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt ger i alla fall mig gott hopp om framtiden.

5 kommentarer:

Kjell Ericson sa...

Håller med dig. Jag ska kolla i vilken grad vi i Sollentuna påtvingar föräldrar en viss förskola. Det är intressant att veta.

Det aktuella fallet var antagligen lite väl magstarkt för föräldrarna och därför kom det till vår kännedom.

Kjell Ericson sa...

Svar från förvaltningschefen är i korthet att vi har nekat en "scientologisk" förskola tillstånd.

Få föräldrar klagar på förskolornas inriktning vilket antas bero på att det råder någorlunda balans mellan tillgång och efterfrågan.

Men när barnkullarna förändras så förändras balansen och vi får inte tappa bort vilket utbud vi har i förskolorna.

För mig låter det bäst att inte tillåta förskolor som inte passar ett flertal föräldrar. Barn kan få välja religion när de är stora.

Likaså bör inte föräldrar styra för mycket om barnen ska veganer. Hur står du i den frågeställningen?

Josefin Silverfur sa...

Tack för kollen!

Nä, jag gillar inte idén att bara tillåta förskolor som passar flertalet föräldrar. Normering och likriktning är inte min liberala melodi. Valfrihet är A och O, men den ska inte ske på bekostnad av andras val. Vilket alltså blir fallet när man saknar möjlighet att tacka nej.

Såg i DN att Stockholm nu ser över systemet så att man ska kunna tacka nej om religionen eller pedagogiken inte passar. Det är just det jag tycker vore bra om Sollentuna också gjorde. Kanske skulle även annat inkluderas som föräldrakooperativ? Jag tror att det kan vara fel av kommunen att tvinga in människor i styrelser, veckohandlingar, jourscheman och personalansvar. Att människor fritt väljer sådant ger jag däremot tummen upp till.

Så var det då den mest spännande frågan, den om föräldrar som styr in sina barn i veganim. :-) Jag ser veganism som ett val, precis som jag ser köttätande som ett val. Föräldrar måste få göra val åt sina barn. Vi valde att vår son inte skulle äta kött innan han förstod vilka val han hade, de flesta andra väljer tyvärr att aldrig ens presentera valen för sina barn. Jag såg det aldrig som en självklarhet att förskolan skulle tillmötesgå vårt önskemål om vegetarisk kost och frågade därför om möjligheten fann innan vi ställde oss i kö. Samtliga sa att det var inte var något problem, visa direkt, andra efter att först ha kollat med kök eller cateringföretag. Tillägas kan att pojkvaskern vid fyra års ålder, väl medveten om sina valmöjligheter, sa att han framöver ville ha samma mat som de andra på förskolan. Han hade funderat igenom konsekvenserna och tyckte visserligen att det var fel mot djuren, men ville rätta in sig i gruppen för att inte vara så annorlunda och dessutom ville han prova djurbaserad mat som de andra barnen sagt var god. Det valet har vi självklart respekterat precis som vi kommer att respektera hans andra val här i livet.

Carina Knorpp sa...

Jag får medge att jag inte är helt påläst på förskoleplatsers finstilta än.
Men jag följer er debatt med nöje och intresse. Visst vore det underbart om alla kunde få exakt det som de önskade. Tyvärr, är det nog ingen som egentligen skulle vilja betala vad det skulle kosta.
Föräldrar borde kunna välja bland en hel del av olika pedagogiker och engagemangsnivåer.
Det bör bara finnas val som är bra för barnen. Själv är jag väldigt tveksam till att scientologerna kan klassas in som bra för barnen. Att tvinga in barn i en religösförskola är inte heller bra. För att systemet ska fungera behövs det nog en bas av platser som tilltalar det stora flertalet, så tråkigt är det nog.

Magnus Blixt sa...

Som förälder med barn på vad som sägs vara landets äldsta ännu fungerande föräldrakooperativa förskola ser jag klara problem med att någon skulle tvingas in i detta - både för den som tvingas in i något som kräver extra engagemang och för övriga föräldrar, vilka är beroende av allas engagemang. Medvetna val bör vara en möjlighet.

Sedan måste det få finnas gränser för fundamentalism (förutom demokratifundamentalism, där är ju läroplanen tydlig) inom en verksamhet vilken betalas med skattemedel.