söndag 4 september 2011

Ett sätt att rädda Euron – och Grekland

Jag rekommenderar varmt en artikel av LUFs ordförande, Adam Cwejman. Den infördes igår på Svenska Dagbladets BRÄNNPUNKT. Jag läste den mot bakgrund av det alldeles särskilda intresse och engagemang för Europa som jag har.

På 50- och 60-talen ingick det i mina uppgifter för Handelsbanken och SNS att fara runt i Sverige och hålla föredrag om den kommande Europamarknaden. Stora svenska exportföretag behövde ingen hjälp med att förstå vad som väntade men mindre företag med Sverige som marknad måste få den hjälpen.

Sedan dess har jag följt Europa-samarbetet som utvecklats till en Europa-integrering. Den utvecklingen har i allmänhet varit glädjande men i fråga om utvidgning har den kännetecknats av en översvallande välvilja och vilja att visa sig god, kombinerat med ovilja till ekonomisk realism och kontroll.

Det började när Östtyskland brast och skulle slås samman med Västtyskland. Helmut Kohl drev då igenom att den östtyska marken skulle växlas mot den västtyska med kursen 1/1. Detta underminerade fullständigt den östtyska konkurrenskraften och gjorde landsdelen till en bidragstagare.

Välviljan och viljan att visa sig god liksom oviljan till ekonomisk realism och kontroll firade nya triumfer när EU utvidgades och gjorde en rad länder till bidragstagare. Jag är en varm anhängare av EU – ett av skälen till att jag stannat i FP – och av euron men jag har blivit alltmer bekymrad över att de nya länderna togs in utan ordentlig kontroll av realekonomin och dess hantering i respektive land.

Så började galenskapen galoppera. Det var när Frankrike och Tyskland tilläts bryta mot reglerna. Varför skulle då Grekland och andra länder med svag konkurrenskraft hålla på några regler? Utan skarpa krav från EU och utan skarp kontroll av att de följs måste då vissa länder sjunka snabbt. Grekland är nu i den situationen.

För att rädda euron är det vettigt att länder som aldrig skulle ha släppts in i det systemet tillåts att lämna det. Grekland tvingas då genomföra en devalvering och reformer som invånarna inte kan skylla på Bryssel och banker och Tyskland eller Finland.

Ett år under den tid jag arbetade med upplysning om den kommande Europa-marknaden, var jag också ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund. Därför gläder det mig att den som nu föreslagit den enda vettiga åtgärden för att rädda euron och Grekland är LUFs ordförande, Adam Cwejman.








Inga kommentarer: