onsdag 16 november 2011

I vems sinne finns framtiden?

Nicke skriver om Framtidskommissionen som ska teckna en bild av hur Sverige ska se ut 2020 och 2050. Det slår honom sedan att medelåldern i kommissionen är nästan 47 år och att ingen medlem är under 30. Det får honom att ställa frågan:
Var är framtiden?

Det slår mig att knappast någon i kommissionen uppnått det perspektiv på framtiden som erfarenhet från ett långt liv ger. De människor som nu är politiskt aktiva, det är människor som arbetar inom ett system där tidsperspektivet i praktiken blir en mandatperiod eller högst två. Det är människor som ännu tävlar om uppmärksamhet för att driva sina idéer inom det tidsperspektivet.

Framtiden på verkligt lång sikt ligger sällan i sinnet hos de flesta unga som är politiskt aktiva. Deras korta tidsperspektiv gör att de får svårt frigöra sig från nuet där de vill bli omvalda. Själv kan jag som 20-talist numera långt bättre än förr se moderörelser i tänkandet. Mitt svar på Nickes fråga är därför:

Framtiden kan bäst bedömas under medverkan av medlemmar som är vana vid tidsperspektivet en livstid. Sådana personer har lättare att tänka i ett framtidsperspektiv på flera livstider.





2 kommentarer:

Nicke sa...

Bra svar Göran, du har självklart rätt. Jag tror att kommissionen har en lösning på hur man ska få in synpunkter/influenser från yngre medborgare också.
Om det är så att man diskriminerat yngre (kvoterat äldre) så är självklart inte det omvända heller svaret. Ska man alltid välja den mest kvalificerade/lämpliga eller finns det någon gång anledning att kvotera in någon? På Folkpartiets hemsida hittar jag bara texter om att FP är mot alla former av diskriminering.

Carina Knorpp sa...

Härligt!
Göran, här belyser du och exemplifierar varför yngre och äldre behöver ha en pågående diskussion. Mer sådant. Alla perspektiv behövs, men det är kanske särskilt viktigt att personer som är i den situationen som du beskriver finns med och bidrar.