tisdag 6 december 2011

KASAM - eller om paprika på mackan ger folkhälsa

I folkhälsosammanhang finns ett uttryck som kallas KASAM (känslan av sammanhang). Det är myntat av Aaron Antonovsky som i sin forskning kunde se att vissa fångar i andra världskrigets koncentrationsläger överlevde i betydligt högre grad även om de hade precis lika vidriga förhållanden som de som dog hade.

De som överlevde hade, även om vi kan ha svårt att förstå hur, funnit en känsla av sammanhang mitt i den misär som de levde i. Detta innebar ett de helt konkret fick ett bättre motstånd mot dels sjukdomar, dels mot den psykiska misshandel som bedrevs.

Det blir ett något annorlunda fokus på att uppnå hälsa med denna bild på näthinnan. För mig betyder det att miljön, attityd och sammanhang är de mest primära egenskaperna för att människor ska utvecklas och på så sätt kunna bidra.

När jag som dietist tog mig in på folkhälsoarenan blev vissa sanningar svårare att använda sig av. Maten är en enormt viktig del av människans liv men är samtidigt också bara en del. Idag ä 11 procent av Sveriges befolkning feta (dvs har BMI över 30). Jag är helt övertygad om att det inte räcker med mat- och motionsprogram för att de ska komma tillrätta med sin vikt. Först och främst tror jag att flertalet (men inte alla) behöver en livsstilsbehandling där behandling kring självbild och självinsikt är det primära. Det handlar alltså inte om fysisk behandling som hälso- och sjukvården främst erbjuder, utan en väg för att hitta en helhetsbild av livet. När den resan är påbörjad kan mycket väl mat- och motionsförändringar passa in.

Det finns en del tokiga exempel på folkhälsoarbete. Ett som är slående är kampanjen i ett s k lågstatusområde där man ville arbeta för lägre tobaksbruk och bättre matvanor. Det var kampanjer och broschyrer. Men, vem bryr sig om att paprika på mackan ger C-vitamin eller att rökning dödar om man är arbetslös och är ensamstående förälder? Nej, den goda tanken i det arbetet kom i fel ordning. Det finns som tur är många goda exempel även om det.

Idag pratas det om personliga varumärken och om personlig pr. Jag känner mig rätt tveksam till dessa epitet. Jag är av den uppfattningen att vi är en del av en helhet och för att vi ska må bra och nå framgång så är vi väldigt beroende av varandra och hur vi ser och agerar mot varandra. Kommer ni ihåg historien från när de hittade de rumänska barnhemsbarnen? Barnet som hade sin säng närmast dörren var i bättre skick och anledningen sades vara att han/hon hade fått fler smekningar över huvudet när personalen gick förbi på väg till de andra barnen. Jag tycker att den berättelsen är helt fantastisk och så talande.

Jag har en ny klok, och intressant, person i mitt nätverk, Karin Ulfheim, som bloggar om främst förändring och utveckling och ledarskap. Jag kan varmt rekommendera hennes blogg kring dessa frågor.

Alla personer, oavsett vilken titel eller funktion de har behöver bli sedda. Vi kan till och med bli friska(re) av det. Jag tror också att ju mer sedda vi blir desto mer vågar vi släppa på stolthet och släppa saker som vi inte mår bra av. Det är med andra ord en positiv spiral.

Eller hur?

Maria Sitell

Inga kommentarer: