lördag 30 april 2011

Historielösa monarkister

Jag är principiell republikan. Jag har svårt att se hur man kan vara annat (även om kungen fyller år idag).

Jag är även historieintresserad. I dagarna läser man (exempelvis i SvD) hur folk önskar att kungen ska abdikera och låta Victoria ta över. Samma debatt finns i Storbritannien. Jag förespår att varken kungen abdikerar eller Charles avstår. Jag förespår samtidigt att vi om 30 år har samma sits och önskar att Victoria avstår tronen till förmån till sin eventuella avkomma.

...och så där kommer vi hålla på.

Få vill ha en åldring på tronen. Men Gustav V var 59 när han blev kung och Gustav VI Adolf var 68. I praktiken är det bara för monarkister att inse att monarki innebär att det med jämna slutfaser sitter en gammal oförmögen person på tronen. I medel så är tronen något man har de sista 30 åren i livet (inte 30 år i mitten av livet)

För 200 år sedan valdes/utsågs en ny kung. Svenska historien är full med valda kungar. Inom tid kommer vi nog välja president också och det kommer inte bli någon katastrof.

torsdag 28 april 2011

Alla som tror på gud räcker upp handen!

Jag satte nästan maten i vrångstrupen och fick harkla mig rejält innan jag återfick talförmågan och kunde fråga ut treåringen som satt med armen rakt upp vid matbordet. Visst hade vi pratat om religion med honom, men meningen vår son tagit i sin mun och den efterföljande fysiska trosbekännelsen från denne lille repeterande papegoja måste helt enkelt ha varit i säck innan den kom i påse. Det hade den, visade det sig. Sonens citat kom från en fröken på morgonsamlingen på det dagis han precis bytt till. Jag är än idag imponerad av att jag lyckades hålla mig saklig och lugn i min utfrågning av sonen trots att det som malde inombords var helt andra frågor än de som kom ur min mun. Varför frågade personalen ut barnen ut om deras tro? Var det möjligt att vi som föräldrar kunde ha missat att vår förskola hade kristna förtecken?

Många är de gånger jag funderat över om en kommun med platsbrist i barnomsorgsverksamheter kan hänvisa barn till en religiös förskola mot föräldrarnas vilja. Jag har väntat och väntat på någon annan ska intressera sig för frågan och att den ska dyka upp i media, men tänkt att det tyvärr lär dröja. För en religiös familj som upprörs över en förskola med annan religiös profil väcker knappast några sympativågor i ett sekulariserat Sverige och vilken ickereligiös familj kan träda fram offentligt utan att både de och budbäraren framstår som intoleranta? Men så plötsligt händer det, en av få religiösa rörelser som det går att kritisera ostraffat ger sig in i förskolebranschen och Stockholms stad står plötsligt i skamvrån efter att ha hänvisat ett barn till en pedagogik som har sitt ursprung hos folk som tror att vi alla lider av trauman som vi åsamkats av elaka utomjordingar för miljoner år sedan. Scientologkopplingen lyfter problemet med att kommuner kan hänvisa barn till udda förskolor till en förstasidesnyhet i DN.

Vad gäller förskoleplacering säger skollagen att ”Skälig hänsyn ska tas till barnets vårdnadshavares önskemål”. Är det ett rimligt önskemål att inte vilja ha en konfessionell förskola åt sina barn? Ska man kunna tacka nej till en finskspråkig förskola och ändå få en annan placering inom lagens stipulerade fyra månader? Jag tycker det.

Folkpartiet vill att alla barn och föräldrar ska kunna välja den skolform som passar barnet bäst. För mig innebär den valfriheten också att barn och föräldrar inte ofrivilligt ska hänvisas till waldorfpedagoger, föräldrakooperativ och allergiförskolor när det de efterfrågar är barnomsorg utan atroposofi, arbetsgivaransvar eller extra avtal om att föräldrarna ska hålla sig rökfria. Utan ett tydligt ramverk om vilka önskemål en kommun tycker det är skäliga att ta hänsyn till saknas den förutsägbarhet som behövs för att den önskvärda valfriheten inte samtidigt ska riskera bli en begränsning för andra. Även vi i Sollentuna borde nog ta oss en funderare på vilka ramar vi enas kring för om detta finns idag i alla fall ingen information på kommunens hemsida.

Nej, sonens förskola hade inga kristna förtecken. Under samtalet där vid middagsbordet framgick det ganska snart att förskolan bara hade gjort just det vi hoppats på när vi valde just den, de hade aktivt jobbat med den värdegrund och det uppdrag läroplanen slagit fast. Att min son redan som treåring inte bara hemma uppmuntrats att diskutera och reflektera över tros- och livsfrågor samt skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt ger i alla fall mig gott hopp om framtiden.

onsdag 27 april 2011

Skoj att Sollentuna är så rika...

Det är först när pengarna försvinner man inser att man borde njutit av att man hade. Jag läser hos Rapport att Sollentuna får största negativa förändringen med nästa uträkning av skatteutjämningen (Robin Hood-skatten).

1763 kronor per invånare ger mig häpnande 110 miljoner kronor. Det är så man vill räkna på det många gånger.

"Den årliga förlusten får vara högst 250 kronor om året vilket motsvarar 13-14 öre i kommunalskatt. För till exempel Sollentunas del, som förlorar 1 723 kronor per invånare, tar det sex år innan neddragningen når full effekt."

Inte lär det bli lättare att satsa på behövande områden nu. Man blir förståss ledsen när pengarna i mottagande kommuner går till hockeylag. Men så är spelreglerna.

Det är dubbla känslor att straffas för att man är (relativt) bäst. Livet är roligare att se positivt på det. Så jag fokuserar på det positiva.

söndag 24 april 2011

Sollentuna måste inte växa...

Jag läser i Lokaltidningen för Nacka och Värmdö hur Nackalistan inte vill att kommunen ska växa. (Länkat från FP-Nacka)

Sollentuna måste inte heller växa. Vi som bor här kan må bra i våra villor och se värdet öka i takt med tiden. Våra barn kan med glädje använda vår rikedom och få råd att köpa lägenheter i kommuner som skövlar sin skog för att bygga lägenheter.

Jag tror inte det skulle vara svårt att övertyga många sollentunabor om förträffligheten att behålla allt som det varit. Man kan ha ett parti med bara den idén också.

Men sån är inte jag lagd. Står folk upp på tåget så makar jag mig och hävdar inte min rätt till två säten för att jag gick på i Rotebro. Det gör mig ont när partier som Nackalistan tycker att alla sittplatser är tagna. Likaså nyinflyttade i huset vid skogsbrynet som anser att "mitt hus är det sista som får byggas i området".

Så rubriken är fel - Sollentuna ska växa i takt med övriga kranskommuner. Totalt sett på alla områden ska vi ta vårt ansvar - gärna mer, men inte mindre.

lördag 23 april 2011

Förbjuda tiggeri hjälper inte

I dagens SvD skriver en Sverigedemokrat om varför vi bör förbjuda tiggeri. Hans syn på folk från andra länder lyser igenom starkt, men slutsatsen att förbjuda tiggeri kan ha kommit från nästan vem som helst.

Han nämner inte om dragspelande "tiggare" ska vara förbjudet, men eftersom man utför en tjänst/uppträdande så faller det inte inom allmänhetens syn på tiggeri. Tiggeri från Röda Korset kan man också anta ska vara tillåtet, likaså majblommor.

När jag besökte Israel så förklarade guiden för mig att tiggeri var förbjudet. Det var därför vi såg man många människor som gick runt och sålde garnstumpar på 5-8 centimeter. Priset var helt upp till dig. Tiggeriet hade bytt skepnad till försäljning.

Ett förbud mot tiggeri kommer bara göra att tiggeriet byter skepnad.

Bästa motmedlet mot tiggeri är att faktiskt inte skänka något. Så enkelt är det och marknadskrafterna kommer göra att tiggeriet avslutas.

Tiggarnas hårda livssituation måste vi sedan hjälpa på annat sätt.

onsdag 20 april 2011

Equal Pay Day

För en vecka sedan, 12:e april, "firades" Equal Pay Day i USA.

Den dagen symboliserar hur långt in på 2011 som kvinnorna måste arbeta för att tjäna lika mycket som männen gjorde under 2010.

Sug på den alla män!

måndag 18 april 2011

Filosofiska nötter

Hur många kvinnor känner du som genomfört en abort? Fundera på det en stund.

Två filosofiskt lagda herrar, Nicolas Espinoza och Martin Peterson framför idag på DN debatt att det är ”Dags för samhället att nyansera synen på aborter”. I ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet undersöker de tanken att grundläggande moraliska omdömen om rätt och fel inte alltid är binära. De vill ändra den svenska lagstiftningen så att den speglar att aborter kan befinna sig en moralisk gråzon. Det heter att ”abortlagen bör moderniseras”.

I Sverige råder fri abort fram till 18:e graviditetsveckan. Därefter krävs särskilt tillstånd från Socialstyrelsen, som dock måste avslå ansökan om det finns anledning anta att fostret är livsduglig. Espinoza och Peterson finner uppenbarligen detta fel och vill införa en tredje kategori där det inte är samhällets skyldighet att aktivt assistera kvinnor som önskar göra abort, men där samhället heller inte förhindrar att de utförs. ”Om den gravida kvinnan befinner sig i den tredje kategorin och väljer att avbryta graviditeten är det hennes eget ansvar, inte något som samhället är skyldigt att bistå henne med.”

De debattsugna herrarna anser också att ”60- och 70-talens kvinnorörelse [hade] fel när den drev fram en abortlagstiftning som bygger på tanken att kvinnans rätt till sin egen kropp nästan alltid är överordnad fostrets.” Man har dessutom kommit med kreativa förslag på hur man ska förhindra att den föreslagna moderna lagstiftningen leder till att aborter utförs illegalt eller blir en klassfråga, men jag tänker inte gå in närmare på vilka praktiska problem det skulle ställa till med när olika landsting kan tolka lagen olika, när speciella abortkliniker ska inrättas och det ska göras individuella bedömningar av kategori-tre-kvinnornas betalningsförmåga. För det i artikeln som verkligen gör att jag vill ruska om gubbarna är att samtidigt som de talar om att nyansera synen på aborter och konstaterar att ”Det är helt enkelt naivt att tro att man kan beskriva alla möjliga avvägningar mellan kvinnans och fostrets intressen i svartvitt” verkar de faktiskt tro att kvinnors beslut att genomföra abort är enkla, onyanserade och till råga på allt, något de inte tar eget ansvar för.

Nå, nu när du hunnit fundera en stund, hur många känner du som har gjort en abort? Erkänn, du har inte den blekaste aning! Antagligen för att få törs tala om egna aborter. Risken att dömas moraliskt, även för det mest nyanserade beslut, är uppenbar. Att inte våga berätta är samtidigt att ensam bära bördan av sitt beslut, utan att få ta del av andras stöd.

Det finns mycket som talar för att de allra flesta kvinnor är kapabla att fatta väl övervägda beslut och det finns dessutom anledning att tro att den som är gravid och inte önskar föda sitt barn vanligtvis har mycket goda skäl. Det finns också mycket som talar för att vi aldrig kommer att kunna enas om vilka aborter som är moraliskt rätt och vilka som är fel. Beslutet att ända ett litet människoliv kommer däremot alltid att vara ett av de absolut svåraste beslut en kvinna kan ställas inför. Det finns därför ingen anledning att, som Espinoza och Peterson föreslår, komplicera ett redan svårt beslut ytterligare.

tisdag 12 april 2011

Tid och kraft

Jag började egentligen detta som en kommentar till Kjell Ericsons föregående inlägg "Jag gillar Rut", men det svällde iväg och fick därmed bli ett eget blogginlägg. Det är ett mycket intressant tankeexperiment att byta tid mot tid. Vi har såhär långt endast använt hushållsnära tjänster för flyttstädning, just med motiveringen att vi hellre bör ägna den dagen åt att packa upp och komma i ordning, än städa en lägenhet vi lämnar efter oss (det blev sannolikt också bättre städat, vi har alla våra olika kompetenser). Vi har också använt Rot-avdrag för att låta glasmästaren måla om fönstren på sommarstugan. Dels kunde vi därmed ägna semesterdagarna åt att gå med barnen och bada istället, dels blev det så oerhört mycket bättre gjort. Vi har som sagt olika kompetenser i tillvaron (beroende på talang, intresse, engagemang, erfarenhet och hårt slit).

Sedan kan man förstås även fundera över om tiden som mått. Vi får väldigt mycket olika gjort på samma tid (det gäller författare och lärare, högst sannolikt även städare). På något sätt måste det också handla om kraft. För att dra en parallell: Jag som lärare är kanske i skolan lika många timmar som fritidspedagogen. Ändå tjänar jag något mer (jag vill inte hävda att jag med tanke på studielängd och ansvar tjänar bra, men mer än min jämnåriga fritidspedagogskollega). Är det rimligt? Ja, säger jag. Vi har olika ansvar. Våra uppdrag är båda ansvarsfulla och kräver sitt engagemang, men lärarens ansvar är större (kunskapsmålen är lärarens ansvar). Vi bidrar båda mot att kunskapsmålen nås, men ansvaret är mitt. Och ansvarstagande (vilket kräver både tid och kraft) är något som samhället förväntas betala för.

Jag har precis avrundat en föreläsning för 200 högstadieelever kring "Stress och Arbetsro i skolan". Den tog bara en och en halv timme. Vi var i en fullsatt lokal där syret sakta men säkert tog slut. Den som inte tror att den tog ganska mycket kraft räcker upp en hand! Visst gav det också energi, men jag känner adrenalinkickens rekyl komma och lär inte kunna göra så mycket mer kvalificerat arbete på en stund. Hur ska denna tid räknas? Tiden som krävdes för förberedelser (inläsning, powerpointbygge mm) är lättare att räkna, men tiden för återhämtning?

Att byta tid mot tid är en intressant tanke. Jag skulle mycket gärna byta tvätt och mangling mot exempelvis datorsupport, om det fanns någon som önskar byta. Kan detta åstadkommas utan alltför mycket administration och krångel? Hur ser en liberal ekonomi – i den bästa av världar – egentligen ut?

söndag 10 april 2011

Jag gillar Rut

Visste ni att det finns sex kvinnor som heter Rut Roth i Sverige? Nu vet ni!

Men det är inte den Rut jag gillar utan avdraget för hushållsnära tjänster. Medan en del vill gå åt hållet med mer avdrag så riktar sig min kompass mot en annan riktning. Allt kan inte bli rättvist och allt bör inte vara rättvist ("saker hänger ihop" fick jag lära mig i politiska frågor).

Tills saken. Min kompass angående hushållsnära tjänster är i riktningen mot att kostnaden också ska vara hushållsnära. Dvs hyr jag en städere i 4 timmar så blir kostnaden 4 arbetstimmar.

I princip är mitt mål att en med samma lön som städaren ska kunna hyra in en städare "utan kostnad", medan en med dubbla lönen får dubbla kostnaden. Man byter tid med varandra.

För den (=jag) som heller sitter 4 timmar på jobbet än att städa 4 timmar så blir det i mitt synsätt ett nollsummespel i tid som jag tycker är rimligt. Pensionspoäng måste såklart också byta med varandra på nått sätt.

Tanken är inte färdigutvecklad och såklart inte genomförbar, men jag får väl tänka högt...

Vad tycker du?