fredag 30 december 2011

Vardagsmotion ger folkhälsa

Idag fick jag höra en berättelse om en skola som belönar elever, när de har presterat extra bra eller snabbt, genom att ge dem chips, läsk och extratid vid datorn. Hon som berättade gav en extra vinkling till det helt orimliga i detta genom att berätta att när hon gick i skolan på 70-talet så belönades man med extra rast - utomhus.

Vad hände under de cirka 40 år som löper mellan dessa två olika sätt att se på vad vi mår bra av? Hur kommer det sig att skolan i berättelsen belönar med dålig mat istället för med goda vanor?

I dagens Uppsala Nya Tidning (UNT) presenteras en undersökning som på ett tydligt sätt visar vilka fördelar det finns med att agera enligt 70-talsmodellen, alltså att vara ute och röra på sig istället för att käka chips och dricka läsk.

Fysiskt aktiva föräldrar som inte röker är inte bara själva friskare utan ger sina barn en bättre hälsa. Barnen är smalare än snittet och har även bättre blodvärden än barn till föräldrar som är mer stillasittande. Studien som publicerades i European Journal of Public Health visar också att ju mer fysisiskt aktiva föräldrarna var, desto mindre vanligt var det att barnen var överviktiga.

Om föräldrarna rökte tenderade barnen att ha högre vikt och högre halter av fetmahormon än om föräldrarna inte använde tobak.

I de allra flesta studier finns samband mellan utbildningsnivå hos föräldrarna och ekonomi men i denna studien fann man inte något sådant samband.

Vad vi vet är att livsstilsfaktorer som motion, mat, stress, rökning, alkohol med mera påverkar risken för att insjukna i exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar med också diabetes typ 2 och övervikt och att det tar lång tid innan vi ser resultat av livsstilen. Vi vet också att livsstilsvanor grundläggs tidigt. Skolidrotten är självklart ett viktigt redskap för att alla barn ska röra på sig regelbundet men kvällar och helger är också väldigt bra tillfällen att röra på sig. Föräldrarnas ansvar är enligt mitt sätt att se betydligt större och betydligt mer avgörande än antalet idrottstimmar i skolan.

Vad som hände de där 40 åren?

Jag tror att bilen är ett av de största bovarna. På 60-70- talen cyklade nästan alla barn till skolan, även föräldrarna som följde med. Det tar inte många minuter extra per dag att cykla till skolan istället för att köra bil. Det handlar oftast mer om bekvämlighet vill jag påstå.

Motionen görs till projekt och planeras i väldigt hög grad. Egentligen inget fel i det men den andra motionen, den vardagliga, har liksom försvunnit. Promenaden till mataffären, cyklingen till skolan eller musikskolan är ersatta med bil.

Vi har alldeles för bråttom. Motion ger oss endorfiner och syresätter blodet. Vid stress bryts kroppen ned (ja det kan man påstå). När man byter ut stressen du upplever när du kör bilen till träningen, med att istället cykla från pendeln/bussen/ bygger du upp din kropp och din hälsa, får motion och kan stressa mindre.

Det gäller att vara smart med sin tid och ge förutsättningar i vår vardag för motion! Det är inte alltid lätt men är värt ett försök.

Gott slut!

Maria Sitell

onsdag 28 december 2011

Ska vi ha nämndemännen?

Nu i mellandagarna så diskuterar medier om vi ska ha nämndemän i våra domstolar.

Jag har varit nämndeman i tingsrätten i ett år snart. Här är ett par kommentarer på argument som förs:

  • "Nämndemän är dåligt utbildade". Vilket i första hand borde lösas med utbildning.
  • "Nämndemän är dyrt". Ja det är dyrt, likaså advokater och övriga inblandade i rättegången.
  • "Det är rättsosäkert". I skuldfrågan tycker jag inte det är rättsosäkert - tvärtom. Vad gäller straffutmätningen så tillför nämndemännen mycket litet.
  • "De är politiskt tillsatta". Det är bra tycker jag. Då har någon grupp människor gjort en första gallring.
Att avskaffa nämndemännen låter bekvämt. Men jag vill nog inte ha ett eget skrå domare som utan insyn har som uppgift att döma folk hela dagarna.

I USA har de en jury vilket jag ser som större problem och dyrare. Men i princip är jury och våra nämndemän samma sak för mig. Att många i USA verkar göra allt för att slippa tjänstgöringen borde vara ett stort problem.

Jag vill inte påskina att vårt nämndemannasystem är perfekt. Det finns brister på många håll i rättsväsendet. Jag skulle hellre fokusera på de brister som gör att nämndemännen hindras göra ett bra jobb:
  • Utbildning.
  • Mer rätt att ställa kompletterande frågor vid förhör.
  • Tillgång till de papper som åklagare, försvar och domare har under rättegången (nämndemännen får bara ett utdrag).
Jag ser ändå fram mot hur man tänker sig ett rättssystem utan nämndemän.

fredag 16 december 2011

Tänkvärt från Brysselliberalen


Visst går det att följa FPs företrädare i Europaparlamentet på deras hemsida – men då gäller det att komma ihåg att hälsa på där. Sådant glömmer jag lätt och uppskattar därför Brysselliberalen, alltså nyhetsbrevet. Här glimtar ur det senaste.

One Health
 Marit Paulsen: Har hos EU:s folkhälsokommissionär, John Dalli, pekat på att ”förebyggande användning av antibiotika på djur” bara är ett sätt ”att kringgå dagens förbud mot antibiotika som tillväxtbefrämjare”. Dalli höll med. Kommissionen kommer under parollen "One Health" att bevaka hela kedjan i djurhållningen.

Toppmötet
 förra veckan Olle Schmidt: Mötet lyckades nå överenskommelse om striktare regler och om automatiska sanktioner för länder som inte följer dem. Lyckades inte få med samtliga 27 EU:s medlemsländer. Euroländerna vill nu få mellanstatligt avtal med de övriga. Sunda finanser och budgetdisciplin är precis vad Sverige har drivit på för. Vi bör därför delta i det nya fördjupade europlus-samarbetet.

Nej till förlängt fiskeavtal med MarockoCecilia Wikström: Glad åt att EU röstat nej till att förlänga fiskeavtalet med Marocko, ett avtal som strider mot folket i Västsaharas mänskliga rättigheter.

Nästa veckas framstötar Cecilia om det gemensamma EU-patentet, Marit om ny handelsstrategi för Nordafrika efter den Arabiska våren, Olle om parlamentets årliga skatterapport, bland annat problemen kring dubbelbeskattning av medborgare och företag.

tisdag 13 december 2011

Hur viktiga är reflexer?

Jag är helt klart konservativ när det gäller lagar. Jag inte var för cykelhjälmslagen (dom över 18 bestämde att de under 15 ska ha cykelhjälm). Inte heller var jag för vinterdäckslagen (jag anpassade hastigheten efter väglaget).

Men vad skulle ni säga om en reflexlag där man ska ha reflex mörka delen av året (exempelvis 1/11 - 1/3)?

Som förälder tycker jag till att börja med att barnens vinterkläder ska ha insydda reflexer. Men borde inte å andra sidan alla vinterkläder sålda i Sverige ha det?

Eftersom många gångtrafikanter inte kan förse sig med reflexer så tror jag att en lag riktadmot tillverkarna är det som kommer göra svenskarna synligare.


Läs mer hos NTF.

lördag 10 december 2011

Läs nyhetsbreven! Kommentera dem!


Tre av "våra" ministrar och våra representanter i Bryssel sänder ut nyhetsbrev till intresserade folkpartiklar. Det är bara att trycka på Kommentera så kan vi låta våra företrädare ta del av vår visdom. Gör det! De tar intryck!

Idag har jag hunnit läsa senaste nyhetsbrevet från Bryssel. Jag greps av tacksamhet och skrev en kommentar. Jag återger den här och lägger till de blankrader som inte fick plats i det lilla kommentarfältet:

"Så här inför slutet av året vill jag passa på att tacka för era insatser.

Jag blev federalist när jag 1945, på gymnasiet, bestämde mig delta i en uppsatstävling om arbetet för fred, anordnad av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och frihet. Priset var en vistelse i England. Där gick jag på kväkarnas folkhögskola och fick än mer argument för federalismen.

Några år senare, på SNS, deltog jag i arbetet på att informera företag och allmänhet om den kommande Europamarknaden. Trettio år sedan arbetade jag med en intern men internationell rödakorskonferens och skrev 'Din kraft för fred'.

För att uppnå fred finns ingen annan väg än att knyta staterna till varandra, utforma åtgärder så att de är möjliga att utvärdera, systematiskt jämföra länder och en ordning som gör det omöjligt att bygga potemkinkulisser framför ekonomin.

Ni kämpar väl, och det är jag djupt tacksam för!
"

Våra "bryssel-liberaler" gör en fantastisk insats, väl värd att framhålla på själva Nobeldagen.

Hur tänkte man nu? Nobelfest med extra.

Jag förstår verkligen inte hur man tänkte. Det finns en dag varje år när Stockholm bevakas av media. En dag när det finns statschefer, kungligheter och andra människor som behöver skydd av polis och SÄPO i Stockholm. En dag när man kan uppleva att halva Stockholm är avspärrat för oss som bor här. Denna dag inträffar alltid mitt i julhandeln, det här året dessutom på en lördag.

Varför ger man just då tillåtelse för åtminstone två demonstrationer?
En av dem i Gamla Stan, där det är trångt. Man behöver inte vara särskilt begåvad heller för att förstå att en demonstration som handlar om att det är synd om svenskarna (om jag förstått det rätt) kommer att dra till sig vänstergrupper som vill motdemonstrera. Och sedan är det igång.... bengaliska eldar, brandbomber, slagsmål, förstörelse, personskador mm.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är en fullständigt onödig säkerhetsrisk. En fullständigt onödig möjlighet för dessa grupper att få ut sina budskap och sina handlingar inte bara i svensk press utan även internationellt. Radioreportaget från Gamla Stan får mig att känna både skam och rädsla.
Vad tänkte de som gav tillstånd för demonstrationen?

tisdag 6 december 2011

Fritidsverksamhet för 10-12 åringar

Jag har som förälder haft väldigt positiv erfarenhet av fritidspersonal som arbetar med barn i, vad vi på min tid kallade, mellanstadieåldern (10-12 åringar). Jag har träffat många som med stor skicklighet har arbetat för att hantera bland annat den sociala situationen och gett utrymme för både idrott, kreativitet och mys. Jag kan som skolpolitiker känna oro när jag från vissa håll får höra att deras verksamhet inte upplevs vara en naturlig del av skolans organisation. Då är det dax att vi tittar på om vi kan stimulera integreringen av fritids för att göra skolan ännu bättre.

Det är inte alla som vill vara på fritids  när man är 11 eller 12 år men för dem som vill (och det blir fler om det är en bra verksamhet) är det oerhört värdefullt. Helheten runt eleverna måste stå i harmoni. Mitt och Folkpartiets bidrag lades på årets sista nämnd.

Yrkandet på torrt politiker språk blev "att uppdra åt förvaltningschefen att ta fram mål för fritidsverksamheten för 10-12 åringar som tydliggör deras roll bland annat för att bidra till ökad måluppfyllelse. "

Jag hoppas kunna rapportera resultatet av vad förvaltnignschefen kommer fram till under 2012.
 

KASAM - eller om paprika på mackan ger folkhälsa

I folkhälsosammanhang finns ett uttryck som kallas KASAM (känslan av sammanhang). Det är myntat av Aaron Antonovsky som i sin forskning kunde se att vissa fångar i andra världskrigets koncentrationsläger överlevde i betydligt högre grad även om de hade precis lika vidriga förhållanden som de som dog hade.

De som överlevde hade, även om vi kan ha svårt att förstå hur, funnit en känsla av sammanhang mitt i den misär som de levde i. Detta innebar ett de helt konkret fick ett bättre motstånd mot dels sjukdomar, dels mot den psykiska misshandel som bedrevs.

Det blir ett något annorlunda fokus på att uppnå hälsa med denna bild på näthinnan. För mig betyder det att miljön, attityd och sammanhang är de mest primära egenskaperna för att människor ska utvecklas och på så sätt kunna bidra.

När jag som dietist tog mig in på folkhälsoarenan blev vissa sanningar svårare att använda sig av. Maten är en enormt viktig del av människans liv men är samtidigt också bara en del. Idag ä 11 procent av Sveriges befolkning feta (dvs har BMI över 30). Jag är helt övertygad om att det inte räcker med mat- och motionsprogram för att de ska komma tillrätta med sin vikt. Först och främst tror jag att flertalet (men inte alla) behöver en livsstilsbehandling där behandling kring självbild och självinsikt är det primära. Det handlar alltså inte om fysisk behandling som hälso- och sjukvården främst erbjuder, utan en väg för att hitta en helhetsbild av livet. När den resan är påbörjad kan mycket väl mat- och motionsförändringar passa in.

Det finns en del tokiga exempel på folkhälsoarbete. Ett som är slående är kampanjen i ett s k lågstatusområde där man ville arbeta för lägre tobaksbruk och bättre matvanor. Det var kampanjer och broschyrer. Men, vem bryr sig om att paprika på mackan ger C-vitamin eller att rökning dödar om man är arbetslös och är ensamstående förälder? Nej, den goda tanken i det arbetet kom i fel ordning. Det finns som tur är många goda exempel även om det.

Idag pratas det om personliga varumärken och om personlig pr. Jag känner mig rätt tveksam till dessa epitet. Jag är av den uppfattningen att vi är en del av en helhet och för att vi ska må bra och nå framgång så är vi väldigt beroende av varandra och hur vi ser och agerar mot varandra. Kommer ni ihåg historien från när de hittade de rumänska barnhemsbarnen? Barnet som hade sin säng närmast dörren var i bättre skick och anledningen sades vara att han/hon hade fått fler smekningar över huvudet när personalen gick förbi på väg till de andra barnen. Jag tycker att den berättelsen är helt fantastisk och så talande.

Jag har en ny klok, och intressant, person i mitt nätverk, Karin Ulfheim, som bloggar om främst förändring och utveckling och ledarskap. Jag kan varmt rekommendera hennes blogg kring dessa frågor.

Alla personer, oavsett vilken titel eller funktion de har behöver bli sedda. Vi kan till och med bli friska(re) av det. Jag tror också att ju mer sedda vi blir desto mer vågar vi släppa på stolthet och släppa saker som vi inte mår bra av. Det är med andra ord en positiv spiral.

Eller hur?

Maria Sitell

måndag 5 december 2011

Omskärelse ingen enkel fråga

Kommentarer till mitt förra inlägg är värda att begrunda.

Ola Byström säger att omskärelse görs "utifrån ett förlegat religiöst regelverk".

 Det håller jag med om. Inte desto mindre finns religionsfrihet bland de mänskliga rättigheterna. Därmed måste vi erkänna att det finns en kollision mellan två sådana rättigheter.

För Ola tycks emellertid saken vara enkel: "Det är skrämmande vilken underlåtenhet en del Folkpartister visar i den här frågan. Självklart ska de här vidriga övergreppen kriminaliseras och gärningsmännen ska straffas." Signaturen "gnabb" spinner på samma tema: "

Detta är ett oerhört enkelt problem att lösa."

Visst, jag vill också få till stånd ett sådant förbud, men absolut inte förrän man har tänkt igenom alla konsekvenser och alternativ. Två konsekvenser i det här fallet kan med stor sannolikhet förutses av ett snabbt genomfört beslut att förbjuda omskärelse.

Den första konsekvensen: omskärelsen blir viktigare för judar och muslimer. Den som studerar judarnas historia ser att deras inträde i och berikande av "värdnationernas" kultur har gått som bäst när de och deras religiösa övergrepp inte varit förföljda eller diskriminerade. När de förföljts eller känt sig trängda, vilket de sorgligt nog haft anledning till, har de slutit sig kring sitt religiösa regelverk. Det finns ingen anledning tro att muslimer skulle reagera annorlunda.

Den andra konsekvensen: risken för kriminell omskärelse. Den risken är lätt att förstå för alla som varit med om tiden då aborter var förbjudna. Då blomstrade en omfattande och ofta mycket ohygienisk och hälsovådlig abortverksamhet precis som det gör i dagens Irland. Då reste kvinnor som kunde uppbåda pengarna till andra länder för att få denna abort precis som irländskorna gör idag.

Förbudet mot omskärelse bör, precis som förbudet mot barnaga, föregås av en väl tilltagen tid för opinionsutveckling och för ett samspel om den saken med reforminställda judar och muslimer.

Att uppfatta den här saken som enkel uppfattar jag som ett försök att slippa tänka efter före. Att kasta beskyllningen "underlåtenhet" på Folkpartister som vill tänka efter före uppfattar jag som bevis på oförmåga att förstå den politiska processen.

lördag 3 december 2011

Omskärelse – må en halvt omskuren yttra sig

Då det gäller omskärelse av pojkar står två rättigheter mot varandra. Jag blev tidigt intresserad av frågan eftersom jag så sent som i tioårsåldern fick halva min förhud bortskuren av medicinska skäl och minns händelsen mycket väl.

Den upplevelsen gjorde att jag som vuxen lade märke till att omskärelse av pojkar blev vanlig bland kristna i USA. Det skedde under en tid med mindre möjlighet än vår till god hygien. Statistik tycktes visa att de omskurna mindre ofta drabbades av en del sjukdomar. Vidare har det hela tiden stått klart att omskärelse är enklare och mindre riskabel om den görs redan på den späde pojken.

Så länge detta pågick därför att det uppfattades som självklart bra, doldes konflikten mellan individens rätt att bestämma själv och etniska gruppers rätt att följa sin gamla sedvänja. Omskärelsen även av späda kristna pojkar hade dessutom en sympatisk biverkan: det gick inte att se på penis om en pojke var jude eller kristen.

Nu vet vi mer, och nu är rättighetskonflikten i öppen dag. Helt naturligt då att förslaget kommer upp: förbjud icke-medicinsk omskärelse av minderåriga!

Liberaler borde ryggmärgsmässigt reagera med kravet förbjud nu. Det är emellertid inte alltid som ryggmärgstänkande leder till rätt åtgärder. Många högt syftande reformer i samhället har fått bakslag i mötet med verkligheten.

Det finns en annan väg att gå än förbud nu. Den som studerar judendomens historia kan inte undgå att lägga märke till hur trossatser och livsföring ändrats. Att den judiska uppväxten visat sig främja kreativitet hänger samman med att diskuterande av olika påståenden blivit en kärnverksamhet.

Detta syns i Talmud där varje vers kommenteras ur olika synvinklar av Rabbi X, Y, Z och så vidare, och det syns i ett av judarnas skämt om sig själva: Varhelst 12 judar äro församlade, äro minst tretton åsikter företrädda. Inom judendomen har dessutom utvecklats olika riktningar från reformister till ortodoxa i korkskruvslockar.

Den ursprungliga tron var att judarnas religion uttrycker och bekräftar en pakt mellan deras stam och Gud. Den har emellertid i den judiska majoriteten utvecklats till en religion och en livsföring som inspirerat många till viktiga samhällsinsatser, inte minst för att förbättra samhället.

Jag tycker därför det är naturligt att de som vill få bort omskärelse av minderåriga pojkar först tar upp frågan med judar. Det bör gå att bland dem finna bundsförvanter i arbetet på att sluta med denna sedvänja. Detta tar tid, men resultatet blir troligen bättre än att klippa till med ett förbud. Ett sådant uppfattas nämligen som ett angrepp på religionen, och det väcker motstånd!