tisdag 7 februari 2012

Förskolan som politisk arena, läsplattor och tvång


Två riksdagsledamöter, vår Tina Acketoft och socialdemokraternas Louise Malmström, kom på idén att politiker borde lyssna till forskare för att lära sig mer om förskolan och dess verkningar. De vände sig till Nationella Sekretariatet för Genusforskning, och det anordnade ett seminarium med den intressanta titeln:
Förskolan som jämställdhetspolitisk arena

Att förskolan skulle vara till för något annat än att ge barnen en god skolstart lät underligt för mig. Alltså deltog jag i seminariet. Det jag fick ut av seminariet har jag berättat om på min blogg. Välkomna till den!

På FP-bloggen i Sollentuna har det nyligen diskuterats ett annat intressant ämne:

Läsplattor kontra penna, papper och böcker

Sollentunas beslut om iPad i stället för penna och papper väcker ett glädjefyllt minne hos mig när jag var tio år.

När jag började skolan 1934, hade det visat sig att jag inte lyckades placera bokstäver och siffror på papperet eller på svarta tavlan i den ordning som de skulle stå. Eftersom jag "talade vuxet" blev jag inte stämplad dum utan klassad ordblind.

I flera år underkändes jag i alla ämnen där betyg sattes genomskriftliga prov. Vi fick ju betyg från första klass, och tack vare det slapp jag leva i en illusion om vad jag kunde. Snällismen hade ännu inte trängt in och skapat föreställningen att ingen elev fick "pekas ut".

Så kom händelsen när jag var tio år. Jag lekte med en skrivmaskin och upptäckte att tecknen hamnade på papperet i rätt ordning när jag slog tangenterna på den. Det var ett genombrott! Då kunde jag äntligen träda in i läsandets och skrivandets värld.

Barn med just min variant av dyslexi får alltså stor glädje av att tränga in i tecknens värld med hjälp av en iPad. Kanske många andra får samma glädje av det sättet att börja lära sig. Inte desto mindre har jag blivit betänksam med anledning av hur beslutet har utformats och presenterats.

Det första som väcker min misstänksamhet är påståendet att man kan reda sig utan penna och papper. Det påståendet påminner mig om datorernas intåg. Då blev framtidsvisionen blev "det papperslösa kontoret". Kontoret kom i stället att översvämmas av papper.

Påståendet påminner mig dessutom om det förfärliga misstaget att slopa inträningen av handstil. Det beslutet har spärrat senare årskullar från att läsa äldres meddelanden liksom äldre texter. Det har tvingat många ATT BARA SKRIVA MED VERSALER och börja skapa en ny handstil av dem.

Så till mitt nästa skäl för misstänksamhet. Grunden för den är att jag har följt skolans utveckling genom barn och barnbarn i åldrarna 61-18 år inte bara genom att lyssna på barnen utan också genom att vara aktiv i deras skolor.

Vad jag har kunnat se under denna långa tid är att skolans reformatorer gång på gång tar sig från ett högt syfte via utredning utan pilotprojekt till en skrivbordsreform. Denna görs rikstäckande så att möjligheten till utvärdering skärs av. Det går ju inte att jämföra resultaten efter reformen när den genomförs lika överallt!

Nu har Sollentuna tagit sitt beslut om iPad. Jag hoppas att genomförandet hunnit bli väl förberett. Om inte, är detta dessvärre fullt normalt. Nu fordras emellertid ytterligare ett beslut!

Betrakta reformen som ett pilotprojekt! Sök kontakt med en kommun som inte går över till läsplattor utan fortsätter med penna, papper och böcker. Det bör vara en kommun där invånarna lever på ungefär samma villkor som i Sollentuna.

Föreslå den kommunen att fortsätta undervisa som förut. Föreslå den att de båda kommunerna tillsammans vidtalar forskare att studera resultatet av respektive undervisning genom att följa eleverna under minst sex år. Skolan måste få veta vilken verkan de olika undervisningsformerna har på lång sikt.

Utan jämförelser och utvärdering riskerar varje god reform att ge ett kraftigt bakslag.

1 kommentar:

Kjell Ericson sa...

Jämförelse och utvärdering är viktigt. Utveckling kräver att någon provar nya vägar. Ibland funkar det, ibland inte. Så länge erfarenheterna tas hand om så har man ändå vunnit något.

Skolorna i Sollentuna har kommit olika långt med datorer, så vi har möjlighet till jämförelse inom kommunen.

Sedan jämför vi oss hela tiden med övriga landet. Både resultatmässigt och kostnadsmässigt.

Skoj att du lyckades med en skrivmaskin. Idag kan samma barn höra "skrivmaskinen" läsa det man skrivit in. Häftigt.