onsdag 17 oktober 2012

Nya partiprogrammet – bidra själv!


Denna inbjudan kunde jag inte motstå, och under seminariet blev jag glad över att jag lockats med. Anna Starbrink, Frida Johansson Metso, Jan Jönsson, Karin Karlsbro, Lennart Nordfors och Jasenko Selimovic berättade alla mycket tankeväckande från sina respektive ämnesområden i programarbetet.

Alla medlemmar kan nu bidra i programarbetet på de vägar som anvisas. Jag nöjer mig därför att berätta bara om det anförande som grep mig mest. Under de gånger jag arbetat för integration, särskilt med flyktingars, har jag gång på gång stött på ett svårt hinder: attityden
"Vi ska ta hand om våra invandrare!" 

Gång på gång har jag sett hur detta i kombination med våra regler dämpar många invandrare och styr in alltför många av dem på att bevaka vilka förmåner som de är berättigade till.

Under en av flyktingvågorna hjälpte jag till i Sollentuna med Röda Korset som bas. En vår fick alla som gick på SFI veta att lokalerna skulle byggas om under sommarlovet. Fem personer kunde få arbete med det! När alla fått klart för sig att lönen för arbetet skulle dras från bidraget, anmälde sig bara en av dem, en somalier.

Det är med invandrare som med svenskar, de flesta har inte det självförtroende och den initiativförmåga som Dorotea Bromberg hade när hon anlände som sjuttonårig flykting – och direkt började på ett gymnasium trots att hon ännu inte lärt svenska.

Mot den bakgrunden blev det Jasenko Selimovic som fastnade i mitt sinne. Han berättade nämligen med stark inlevelse hur han gång på gång hejdats när han själv tog initiativ för att komma in i det svenska arbetslivet och samhället. Han hade hejdats av fullkomligt groteska regler i kombination med attityden att han förväntades ingå i flocken. Tänk att mötas av beskedet att han måste ha ett tillstånd att inte ha ett tillstånd!

Seminariet inleddes av Anders Johnson som ledde programarbetet den senaste gången, och han berättade först om huvudpunkterna i tidigare program. Parlamentarism, allmän rösträtt och kvinnans jämställdhet var med redan 1867 i ett av FP-förfädernas program och var sedan stående inslag. När unionen med Norge kärvade, ställdes krav på fredlig uppgörelse och på likställighet inom unionen för de båda länderna.

1900 tillkom krav på sociala reformer, t ex gällande arbetsolycksfall, ålderdom, arbetstvister. Det blev en nyttig kavalkad ända fram till den här skylten:


Detta skolprogram fastställdes alltså innan Jan Björklund blev känd och uppskattad, respektive kritiserad,  för att driva dessa frågor.

Anders visade för varje partiprogram en bild på den som lett arbetet – utom på den sista som var han själv. Så gav han oss en tankeställare med den här uppställningen:


Det var Carl Tham som ledde arbetet på partiprogrammet 1972 vars teckenmassa mer än fyrdubblades jämfört med det närmast föregående. Allt som Anders lärde oss serverade han med humor men på denna punkt fick alla i Piperska Murens fullsatta spegelsal själva uppfatta komiken: den som åstadkommit största programvolymen hoppade sedan av från partiet.



Anders avslutade med dessa sex råd. Det första rådet underströk han med upplysningen att korrekturläsaren mycket väl kan vara den siste som läser ett partiprogram. Det har hänt att  riksdagsgrupp eller partiledning handlat rakt emot partiprogrammet.

Det hindrar inte att vi alla bör tänka efter vad vi själva kan bidra med i programarbetet. Alla tankar och förslag är välkomna! Det måste vara fler som tänker än bara medlemmarna av programgruppen.  


Inga kommentarer: