fredag 28 december 2012

Fler viktiga tankeställare i en annan bok


Carina Knorpp har förmedlat flera viktiga tankeställare genom att berätta om boken Utan min dotter av Kent Filppu.  Det är viktigt och värmande att läsa om dessa tankeställare. 

Carina berättar att hon läst boken ”på uppmaning”. Nu uppmanar jag er att läsa min bok  Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken. Den innehåller också åtskilliga tankeställare. Jag berättar om dem med utgångspunkt från några av Carinas ord. 

I samhället idag finns det en massa fördomar och förutfattade meningar.  
Tyvärr var det inte ett dugg bättre förr. Det kan jag som är född 1928 vittna om. Fördomar har trängts tillbaka men tyvärr har också en del gamla bytts mot nya. En av de nya fördomarna drabbas jag själv av. 

Om någon slår ett barn i familjen så är det inte mamma
Jag berättar i min bok att Pappa aldrig slog oss pojkar, inte ens gav oss en örfil.  Det var emellertid en vanlig bestraffning som friskt delades ut även av kvinnor mot barn så länge de var så små att de inte kunde slå tillbaka. Däremot kände sig min ambitiösa mor tvungen att visa sin uppfostrargärning genom att ”ge smisk”. Min vilde lillebror utsattes för det åtskilliga gånger. 

… om någon i ett heterosexuellt förhållande blir misshandlad så är det mamma  
Jag har i boken berättat om flera fall som jag själv haft insyn i, fall då det varit kvinnan som misshandlat mannen. 

I kanske världens mest jämställda samhälle måste vi kunna se att kvinnorna inte alltid är offer
Jag berättar i boken om en komisk tävling. Bland svenskar talas det om att Sverige är världens mest jämställda land. Norrmän har samma föreställning om Norge. För säkerhets skull har norska regeringen beslutat uttala att det är så. 

I båda dessa jämställda länder söker sig emellertid kvinnor och män i stort sett till samma yrken som de alltid gjort – och som innebär att fler kvinnor än män hamnar i låglöneyrken. 

… stöd och hjälp också till männen och till pojkarna.  
Nyamko Sabuni, som en del feminister i partiet velat göra osynlig, har på den här punkten övervunnit ett hinder. Hon har bland annat fått till stånd något som länge var kontroversiellt: verksamhet för att hjälpa våldsbenägna män att utveckla andra uttrycksmedel våld.

Börja med att se över pojkars läsning är viktig, det finns mer att göra.
Det finns något oerhört mycket mer att göra, och det radikalt! Vi måste inse att den skola som vi fäst så stora förhoppningar till och som utsatts för reform efter reform har fastnat i en konstruktion som missgynnar pojkar väsenligt mer än flickor. 

Konstruktionen innebär att alla måste tillbringa hela sin uppväxt i skolan, dvs främst tillsammans med jämnåriga i stället för att få förebilder från människor i olika åldrar. Redan det missgynnar pojkar som behöver fler äldre förebilder. Vidare formerar sig pojkar oftare än flickor hierarkiskt vilket undervisningen inte tar hänsyn till när den går ut på att söka efter kunskap individuellt eller i små grupper.

Dessutom tillämpas samundervisning på alla stadier trots forskningens allt tydligare bevis för att flickor och pojkar utvecklas i mycket olika takt. I genomsnitt ligger flickorna flera år före pojkarna när det gäller språket medan pojkarna utvecklar sina starkaste grenar först vid 15, 16. 

Resultaten blir allt tydligare: En ökande andel av pojkarna misslyckas sedan länge, och den ökningen har inte brutits. Andelen utslagna i befolkningen ökar, och bland dem är männen som alltid i solid majoritet. 

Unga kvinnor dominerar nu på universitetens alla linjer utom en. Genusforskare brukar använda vetenskapliga ord. Jag lånar ett av dem: paradigmskifte. Vi är mitt uppe i ett viktigt paradigmskifte men trots det handlar jämställdhetsprogram fortfarande i allt väsentligt om att särskilt hjälpa kvinnor. 

Det var ”på uppmaning” Carina läste Utan min dotter Nu uppmanar jag er att läsa min bok också. Det är ett personligt vittnesmål om vad jag upplevt i arbetet för jämställdhet. Ett exempel: vald till FPU-ordförande1959 tog jag jämställdhet som mitt profilkrav. Det var två år innan Eva Moberg publicerade sin viktiga uppsats Kvinnans villkorliga frigivning. 

Mina iakttagelser och tankar är ett unikt vittnesmål genom att det täcker de 78 åren 1933-2010. Trots det har min bok inte väckt intresse i Folkpartiet. Ända sedan boken kom ut sommaren 2010 har jag försökt intressera Liberala Kvinnor för att anordna en diskussion med den som grund. Det har inte lyckats. Inte heller de som arbetar på jämställdhetsprogrammet har varit intresserade.

Därmed kommer jag över till en ny fördom som jag misstänker har brett ut sig även i Folkpartiet. Förr arbetade gamla genom att göra det de kunde göra. Högsjöfiskare kunde sätta sig på bryggan och laga nät. Bönder som inte orkade plöja kunde reparera redskap. 

Det var individens arbetsförmåga bestämde arbetet. Utslitna gjorde inget, gamla jurister, präster och läkare som fick behålla hälsan fortsatte arbeta upp i hög ålder. Politiker fortsatte vara verksamma så länge de fick förtroendet. 

Så är det fortfarande i flera länder. En god vän till mig. Som professor vid Maryland University utnämndes han långt över sjuttio av studenterna till den mest inspirerande föreläsaren. Men i Sverige har utvecklats en stark ålderism. 

Mitt vittnesmål genom boken har väckt ett närmast totalt ointresse i Folkpartiet. Enda undantaget är Liberala Seniorer. Eftersom det inte verkar som om någon läst boken, kan det knappast vara dess innehåll som är orsaken till ointresset. Jag misstänker alltså fördomen ålderism, särskilt stark i svenska partier.

Folkpartiet har varit pådrivande då det gäller att få igenom lagen mot åldersdiskriminering. När den satt på plats gjorde Barbro Westerholm, Liberala Seniorers ordförande, en reflektion. Det skulle bli intressant att se, skrev hon, om de politiska partierna under respektive nomineringsprocesser klarar att sopa rent framför egen dörr. Nog blir det intressant att se om Folkpartiet klarar det.

Min bok finns i bokhandeln och kan dessutom beställas från Books on DemandJag ställer gärna upp och berättar ur och om boken. 

Ett lyckosamt 2013 med kamp mot fördomen ålderism!


1 kommentar:

Kjell Ericson sa...

Boken finns även i ett exemplar på Sollentuna Bibliotek. Hylla Ohj.