torsdag 27 december 2012

Viktig tankeställare i bokform

I sommar har jag på uppmaning läst en bok av en före detta Sollentunabo. Boken "Utan min dotter" av Kent Filppu är en självbiografi, ett försök av en pappa att skildra hur en skilsmässa blev av och vad den ledde till. Han skriver att han önskar att den kan hjälpa honom så att han får träffa sin dotter snart eller att hon ska kunna läsa sig till hans sida av historien när hon blir äldre. Någon poet eller stor författare kan jag inte tycka att Kent är, men det var väl inte heller syftet. En del av de något repetitiva inslagen i skildringen av hans liv ger samtidigt läsaren en smak på vem han är som person eller vem han var då. Hans livsöde har många intressanta inslag som visar att han är en entrepeneur och en kille som kan ta för sig i livet. Han har också, på sitt eget vis, varit en mycket modern och jämställd person. Han skildrar sig själv ändå inte som någon superhjälte och inte sin exfru som något monster. Jag vet att det säkert finns många andra aspekter som hans exfru skulle kunna berätta men ....som frånskild mamma med två barn kan jag ärligt säga att endast misshandel eller liknande skulle få mig att hindra mina barn från att träffa sin pappa.
Barn behöver bägge sina föräldrar, det är normal-läget.
I samhället idag finns det en massa fördomar och förutfattade meningar.  Om någon slår ett barn i familjen så är det inte mamma, om någon i ett heterosexuellt förhållande blir misshandlad så är det mamma osv. Och statistiskt sett är det säkert rätt men vi måste vara öppna för att det motsatta faktiskt händer. Samhällets insatser och reaktioner måste stå över könsrollerna. Barn har rätt till att träffa sina pappor. I kanske världens mest jämställda samhälle måste vi kunna se att kvinnorna inte alltid är offer, vi måste kunna ge stöd och hjälp också till männen och till pojkarna.  Början med att se över pojkars läsning är viktig, det finns mer att göra.
För att återgå till boken, den är värd att läsas inte för sina litterära kvaliteter men för sakinnehållet.

Och du Kent! Jag hoppas Paulina får veta hur mycket du saknar henne.

Inga kommentarer: