söndag 27 maj 2012

Demokratins brister

Nu när melodifestivalen är rykande het så reflekterar jag över demokrati och rösträtt. Allt för få anmärker på att i melodifestivalen får alla rösta hur många gånger man vill. Den som har pengar (skivbolag?) kan rösta på sitt bidrag i flera länder.  I efterhand kan man räkna ut vad en vinst skulle kunna kosta.  Knappast något vi skulle anse vara demokratiskt, men något vi blundar för i nöjessammanhang.

Vår demokrati är annars godkänd.  Men som liberal så funderar jag jag gärna vilka bieffekter som döljer sig bakom systemet en-man-en-röst.

Till att börja med så gör riksdagens 4%-spärr att röster blir "bortkastade".  Att av taktiska skäl inte känna sig trygg att rösta efter övertygelse är inte bra.  En alternativröst/andrahandsröst skulle säkert uppskattas. I princip antar jag även att med 21 partier i riksdagen så skulle det teoretiskt kunna inträffa att inget parti lyckas nå över ribban. Osannolikt, men illustrativt.

Över till avrundningsfel 1: Varje person har en röst. Men åsikterna är sällan klockrent i fas med partierna.  Men med enbart en röst så får man inte sprida sina val.  Hur man ska kunna fördela sin röst är inte lätt att hantera i räkningen.

Avrundningsfel 2: I riksdag/fullmäktige finns ett fast antal platser.  I stort motsvarar de röstfördelningen, men det är här lätt att räkna ut hur många röster som är bortkastade och aldrig gav upphov till något mandat.

Avrundningsfel 3: I Sollentuna har vi två valdistrikt. Hade vi haft ett par utjämningsmandat så skulle antalet bortkastade röster blivit färre och mandaten i fullmäktige skulle bättre återspegla valresultatet.

Avrundningsfel 4: I nämnder/utskott finns återigen 10-20 fasta platser per nämnd som förstorar tidigare avrundningsfel. Optimalt demokratiskt borde ett parti med 3% av rösterna ha 3% av nämndplatserna. Men här är tanken att de ska ha 3% av platserna i varje nämnd - vilket avrundat blir noll med platser i alla nämnder.

Ser man det här som ett problem och vill undvika förlorade röster och inflytande så är mitt förslag att man måste se bortom en-man-en-röst.  Det må vara främmande för många att personer i samma nämnd/fullmäktige/riksdag har olika antal röster.  I ett aktiebolag tillhör det normaltillståndet att summera röstetalet.

Kommer röstsystemet ändras?  Knappast.

lördag 19 maj 2012

Barnens rätt före familjens rätt

Principiellt tror jag på individens frihet och fria val. Men jag kan inte annat än instämma nickande när jag läser dagens tidning (för närvarande i Malmö):
Beslutsfattarna ska ta barnets parti mot gamla uppfattningar och mot mamma och pappa. Det kan kännas som ett intrång i valfriheten och privatlivet och kanske rentav lite kränkande. Men i regel går det att leva med. /Heidi Avellan, Sydsvenskan 19/12-12
Barnens rätt måste ibland gå före familjens rätt. Individ står mot Individ. Då måste samhället och staten stå på den svages sida och inte låta missriktad "kulturell hänsyn" stå i vägen för att skydda individens möjlighet till val.
Låter det rimligt?

onsdag 16 maj 2012

Socialdemokraterna sviker jobblinjen


Majoriteten i utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens har beslutat att rekommendera kommunfullmäktige att anta en ny organisation och ett nytt arbetssätt för att ge bättre stöd till arbetslösa kommuninvånare. Samlingsnamnet för denna förändring är ”En väg in”.  

Alla som inte har egen försörjning kommer enligt förslaget att från i höst att vara välkomna för rådgivning till en ny sammanslagen enhet, benämnd Möjligheternas kontor. Här samlas kompetens från kommunens studievägledning, socialkontor, flyktingmottagning och Arbetscenter så att arbetslösa kan få bästa möjliga råd hur man ska komma i egen försörjning.   

För dem som behöver ett mer omfattande stöd, kommer en kartläggning att erbjudas. Det gäller främst de som har ekonomiskt bistånd och unga som varken studerar eller arbetar. Kartläggningen ska avse individens styrkor och förmågor samt de hinder som finns för att komma i egen försörjning. En individuell handlingsplan upprättas som den enskilde ska åta sig att följa. 

Den arbetslösa kommer sedan att kunna välja mellan kvalitetsgodkända förmedlingsföretag, samt kommunala Arbetscenter, som ska bistå den arbetslöse på vägen till egen försörjning. Exempel på åtgärder som kan komma i fråga är praktik, kortare utbildning, motivationssamtal, CV-skrivande med mera. En del av förmedlingsföretagens ersättning betalas ut först när den arbetslöse kommit stadigvarande i egen försörjning. 

Socialdemokraterna och miljöpartiet har valt att reservera sig mot förslaget.  Det är svårbegripligt eftersom förslaget innebär konkreta åtgärder inte minst för dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Ett av dessa partiers ”tyngre” argument är att Arbetsförmedlingen inte är representerad i Möjligheternas kontor.  

Vi kan absolut inte vänta på Arbetsförmedlingen. Vi behöver göra åtgärder nu för våra unga utanför och för arbetslösa med ekonomiskt bistånd. Samordning med Arbetsförmedlingen är prioriterad och får lösas efterhand.  Bästa chanser att få med såväl Arbetsförmedling som på sikt även Försäkringskassan är att kommunen visar på framgångsrikt arbete för att få fler i jobb.

Anders Morin (FP), Ordförande i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden 

(Denna text var också publicerad sm insändare i Vi i Sollentuna 11 maj)

torsdag 10 maj 2012

Ska bostadskön kosta?

En (för) stor del av gårdagens kommunfullmäktigedebatt upptogs av Sollentunahem, deras byggande och deras kö.

Drygt 9000 av de 27000 i kön bor i Sollentuna. Jag är en av dom som inte har aktivt behov av lägenhet men ändå står i kön.Frågan om det ska vara gratis att stå i kön nämndes av oppositionen som ett led att få större andel riktigt intresserade. De som står i kön måste förnya sitt intresse drygt en gång om året (så de är inte inaktiva).

Jag är varken för eller mot en kostnad.  Fördelen är såklart extra inkomst och kortare intressekö. Men det är knappast den med god ekonomi och bra framförhållning som kommer hoppa av kön.  Jag står även i bostadskön i Stockholm Stad och betalar min 200-300 kr per år. Har jag behov av en lägenhet om 10-20-30 år så är kostnaden försumbar (dessutom går intäkten till det allmänna vilket jag brukar se som förmildrande utgiftspost).

I relation till barnfattigdomen som upptog fullmäktigemötet länge så känns inte en kostnad för att stå i kö som särskilt bra utgiftspost för utsatta familjer.

Debatten lär fortsätta.

onsdag 9 maj 2012

Europadagen