fredag 28 december 2012

Ytterligare en tankeställare

Vid midnatt skrev jag inlägget Fler viktiga tankeställare i en annan bok och satte in det på vår blogg. Nu läser jag inlägget och får ännu en tankeställare:
Jag borde ha läst texten i dagens klara ljus innan jag satte in det!

Inlägget innehöll nämligen flera skrivfel, till exempel ointresse i stället för intresse. Det ger onekligen en viss skillnad. Nu har jag rättat felen och välkomnar alla att läsa om inlägget.

Som ursäkt bifogar jag ett julkort som målat sig självt. Sådant självmålande inträffar när stark kyla möter ett enkelfönster i ett varmt hus.




Fler viktiga tankeställare i en annan bok


Carina Knorpp har förmedlat flera viktiga tankeställare genom att berätta om boken Utan min dotter av Kent Filppu.  Det är viktigt och värmande att läsa om dessa tankeställare. 

Carina berättar att hon läst boken ”på uppmaning”. Nu uppmanar jag er att läsa min bok  Kvinnan, mannen, tidsandan och den fria tanken. Den innehåller också åtskilliga tankeställare. Jag berättar om dem med utgångspunkt från några av Carinas ord. 

I samhället idag finns det en massa fördomar och förutfattade meningar.  
Tyvärr var det inte ett dugg bättre förr. Det kan jag som är född 1928 vittna om. Fördomar har trängts tillbaka men tyvärr har också en del gamla bytts mot nya. En av de nya fördomarna drabbas jag själv av. 

Om någon slår ett barn i familjen så är det inte mamma
Jag berättar i min bok att Pappa aldrig slog oss pojkar, inte ens gav oss en örfil.  Det var emellertid en vanlig bestraffning som friskt delades ut även av kvinnor mot barn så länge de var så små att de inte kunde slå tillbaka. Däremot kände sig min ambitiösa mor tvungen att visa sin uppfostrargärning genom att ”ge smisk”. Min vilde lillebror utsattes för det åtskilliga gånger. 

… om någon i ett heterosexuellt förhållande blir misshandlad så är det mamma  
Jag har i boken berättat om flera fall som jag själv haft insyn i, fall då det varit kvinnan som misshandlat mannen. 

I kanske världens mest jämställda samhälle måste vi kunna se att kvinnorna inte alltid är offer
Jag berättar i boken om en komisk tävling. Bland svenskar talas det om att Sverige är världens mest jämställda land. Norrmän har samma föreställning om Norge. För säkerhets skull har norska regeringen beslutat uttala att det är så. 

I båda dessa jämställda länder söker sig emellertid kvinnor och män i stort sett till samma yrken som de alltid gjort – och som innebär att fler kvinnor än män hamnar i låglöneyrken. 

… stöd och hjälp också till männen och till pojkarna.  
Nyamko Sabuni, som en del feminister i partiet velat göra osynlig, har på den här punkten övervunnit ett hinder. Hon har bland annat fått till stånd något som länge var kontroversiellt: verksamhet för att hjälpa våldsbenägna män att utveckla andra uttrycksmedel våld.

Börja med att se över pojkars läsning är viktig, det finns mer att göra.
Det finns något oerhört mycket mer att göra, och det radikalt! Vi måste inse att den skola som vi fäst så stora förhoppningar till och som utsatts för reform efter reform har fastnat i en konstruktion som missgynnar pojkar väsenligt mer än flickor. 

Konstruktionen innebär att alla måste tillbringa hela sin uppväxt i skolan, dvs främst tillsammans med jämnåriga i stället för att få förebilder från människor i olika åldrar. Redan det missgynnar pojkar som behöver fler äldre förebilder. Vidare formerar sig pojkar oftare än flickor hierarkiskt vilket undervisningen inte tar hänsyn till när den går ut på att söka efter kunskap individuellt eller i små grupper.

Dessutom tillämpas samundervisning på alla stadier trots forskningens allt tydligare bevis för att flickor och pojkar utvecklas i mycket olika takt. I genomsnitt ligger flickorna flera år före pojkarna när det gäller språket medan pojkarna utvecklar sina starkaste grenar först vid 15, 16. 

Resultaten blir allt tydligare: En ökande andel av pojkarna misslyckas sedan länge, och den ökningen har inte brutits. Andelen utslagna i befolkningen ökar, och bland dem är männen som alltid i solid majoritet. 

Unga kvinnor dominerar nu på universitetens alla linjer utom en. Genusforskare brukar använda vetenskapliga ord. Jag lånar ett av dem: paradigmskifte. Vi är mitt uppe i ett viktigt paradigmskifte men trots det handlar jämställdhetsprogram fortfarande i allt väsentligt om att särskilt hjälpa kvinnor. 

Det var ”på uppmaning” Carina läste Utan min dotter Nu uppmanar jag er att läsa min bok också. Det är ett personligt vittnesmål om vad jag upplevt i arbetet för jämställdhet. Ett exempel: vald till FPU-ordförande1959 tog jag jämställdhet som mitt profilkrav. Det var två år innan Eva Moberg publicerade sin viktiga uppsats Kvinnans villkorliga frigivning. 

Mina iakttagelser och tankar är ett unikt vittnesmål genom att det täcker de 78 åren 1933-2010. Trots det har min bok inte väckt intresse i Folkpartiet. Ända sedan boken kom ut sommaren 2010 har jag försökt intressera Liberala Kvinnor för att anordna en diskussion med den som grund. Det har inte lyckats. Inte heller de som arbetar på jämställdhetsprogrammet har varit intresserade.

Därmed kommer jag över till en ny fördom som jag misstänker har brett ut sig även i Folkpartiet. Förr arbetade gamla genom att göra det de kunde göra. Högsjöfiskare kunde sätta sig på bryggan och laga nät. Bönder som inte orkade plöja kunde reparera redskap. 

Det var individens arbetsförmåga bestämde arbetet. Utslitna gjorde inget, gamla jurister, präster och läkare som fick behålla hälsan fortsatte arbeta upp i hög ålder. Politiker fortsatte vara verksamma så länge de fick förtroendet. 

Så är det fortfarande i flera länder. En god vän till mig. Som professor vid Maryland University utnämndes han långt över sjuttio av studenterna till den mest inspirerande föreläsaren. Men i Sverige har utvecklats en stark ålderism. 

Mitt vittnesmål genom boken har väckt ett närmast totalt ointresse i Folkpartiet. Enda undantaget är Liberala Seniorer. Eftersom det inte verkar som om någon läst boken, kan det knappast vara dess innehåll som är orsaken till ointresset. Jag misstänker alltså fördomen ålderism, särskilt stark i svenska partier.

Folkpartiet har varit pådrivande då det gäller att få igenom lagen mot åldersdiskriminering. När den satt på plats gjorde Barbro Westerholm, Liberala Seniorers ordförande, en reflektion. Det skulle bli intressant att se, skrev hon, om de politiska partierna under respektive nomineringsprocesser klarar att sopa rent framför egen dörr. Nog blir det intressant att se om Folkpartiet klarar det.

Min bok finns i bokhandeln och kan dessutom beställas från Books on DemandJag ställer gärna upp och berättar ur och om boken. 

Ett lyckosamt 2013 med kamp mot fördomen ålderism!


torsdag 27 december 2012

Viktig tankeställare i bokform

I sommar har jag på uppmaning läst en bok av en före detta Sollentunabo. Boken "Utan min dotter" av Kent Filppu är en självbiografi, ett försök av en pappa att skildra hur en skilsmässa blev av och vad den ledde till. Han skriver att han önskar att den kan hjälpa honom så att han får träffa sin dotter snart eller att hon ska kunna läsa sig till hans sida av historien när hon blir äldre. Någon poet eller stor författare kan jag inte tycka att Kent är, men det var väl inte heller syftet. En del av de något repetitiva inslagen i skildringen av hans liv ger samtidigt läsaren en smak på vem han är som person eller vem han var då. Hans livsöde har många intressanta inslag som visar att han är en entrepeneur och en kille som kan ta för sig i livet. Han har också, på sitt eget vis, varit en mycket modern och jämställd person. Han skildrar sig själv ändå inte som någon superhjälte och inte sin exfru som något monster. Jag vet att det säkert finns många andra aspekter som hans exfru skulle kunna berätta men ....som frånskild mamma med två barn kan jag ärligt säga att endast misshandel eller liknande skulle få mig att hindra mina barn från att träffa sin pappa.
Barn behöver bägge sina föräldrar, det är normal-läget.
I samhället idag finns det en massa fördomar och förutfattade meningar.  Om någon slår ett barn i familjen så är det inte mamma, om någon i ett heterosexuellt förhållande blir misshandlad så är det mamma osv. Och statistiskt sett är det säkert rätt men vi måste vara öppna för att det motsatta faktiskt händer. Samhällets insatser och reaktioner måste stå över könsrollerna. Barn har rätt till att träffa sina pappor. I kanske världens mest jämställda samhälle måste vi kunna se att kvinnorna inte alltid är offer, vi måste kunna ge stöd och hjälp också till männen och till pojkarna.  Början med att se över pojkars läsning är viktig, det finns mer att göra.
För att återgå till boken, den är värd att läsas inte för sina litterära kvaliteter men för sakinnehållet.

Och du Kent! Jag hoppas Paulina får veta hur mycket du saknar henne.

söndag 23 december 2012

God Helg önskar FP Sollentuna


torsdag 20 december 2012

Dom över död man

Dom över död man, filmen om Torgny Segerstedt, såg jag igår, och den förde mig tillbaka till en konflikt jag upplevde under min präglingstid. Det var en konflikt mellan mina känslor för två olika personer.

Den ene var den store demokratikämpen, individualisten och liberalen Segerstedt. Han hade rätt! Jag beundrade vad han skrev och hur han skrev, jag försökte ta efter.  Jag läste honom i GHT, jag köpte hans böcker.

Den andra var den trygge landsfadern Per-Albin, han som kompromissade för att hålla Sverige utanför kriget. Han hade också rätt! Hur skulle någon yttrandefrihet kunna behållas om Tyskland eller Ryssland ockuperade oss?

Sinnelagsmoral och resultatmoral är båda nödvändiga, och därför rekommenderar jag alla att se Dom över död man, särskilt alla politiskt aktiva. I den filmen uppträder Segerstedt och Per-Albin livs levande.

Det finns en dramatisk händelse i december 1939 som inte skildras i filmen. Jag skildrar den emellertid på min blogg.  Välkommen till den!

God Jul och ett  2013 som blir bättre än 2012!

tisdag 4 december 2012

Snöblindhet vid skolresor

Ett populärt alternativ i skolor i Sollentuna på vinteridrottsdagen är att åka utförsskidor.  Det här är enligt mig en ambitiös resa (skidskola för den som behöver), men medför kostnader som skolorna vill att föräldrar till skidgillande barn står för (cirka 500-600kr inklusive skidhyra).

Alla barn vill inte åka skidor (exempelvis jag som barn) och kan välja de kostnadsfria aktiviteterna som bjuds.

Det här säger Skolverket ajabaja till trots att skollagen tillåter att ta ut självkostnadspris vid "skolresor och liknande aktiviteter".

Skolverket tillåter inte att föräldrarådet eller någon annan anordnar resan om den sker på idrottsdagen.

Att skolan ska vara avgiftsfri så att sämre bemedlade barn kan delta är för mig självklart.  Skolresor som innehåller utbildning ska vara avgiftsfritt.  Men jag ser inte att en skidresa ingår i den utbildning alla barn har rätt till.

Det vi nu hamnat i är ett läge där "ett jämlikt samhälle är ett där alla har det lika dåligt".  Jag gillar inte det.

De riktigt fattiga barnen kommer aldrig ha råd att åka skidor.  Men de nästan fattiga familjerna har förlorat sin chans att åtminstone låta barnen få åka skidor.

Alternativen på vinteridrottsdagen kanske inte är lika hippt som utförsåkning. Men de är inte fy skam för den stolte - och dessutom är det nu det ända som går att välja på efter offret på jämlikhetens altare.

Kvar finns att föräldrarådet eller annan anordnar en skidresa utanför skoltid. Vad har vi isåfall vunnit?