fredag 15 februari 2013

Förnyelse leder till böter

Krönika i tidningen NU nr 6 2013:

Att hjälpa människor som under en tid behöver samhällets stöd är såväl en förmån som politikens tuffaste uppgift. Värst är det när de resurser vi förfogar över inte räcker för att personen ska få rätsida på livet. Motgångarna uppvägs av möten med de människor som återtagit kontrollen över sitt eget liv och vars framtid är ljus.

För att lyckas bättre med vårt uppdrag måste vi finna fler individanpassade lösningar. Alla är inte stöpta i samma form varav det är omöjligt att en specifik åtgärd kan hjälpa samtliga. För en liberal borde detta vara en självklar slutsats då vi utgår ifrån att alla är unika.

Det är min övertygelse att vi skulle kunna hjälpa fler om flexibiliteten inom socialtjänsten ökade. Våra socialsekreterare lägger ofta ner cirka 80 procent av sin arbetstid på pappersarbete, bland annat på utredningar och att följa upp föreskrifter. De personer vi ska hjälpa förtjänar mer än 20 procent av vår tid.

Socialtjänsten i Linköping har infört en modell som innebär att de vid första besöket kan bevilja stödinsatser utan att en utredning har genomförts. Om klienten får avslag på sin begäran kan personen överklaga och en utredning ska då genomföras. På detta sätt får klienterna stöd snabbt men vad händer när en kommun lämnar mallen? Socialstyrelsen har beslutat att bötfälla Linköpings kommun med över en miljon kronor! Detta då man anser att rättsäkerheten inte uppfylls. Budskapet blir tydligt. Vi ska inte tänka själva, inte förnya och förbättra verksamheten utan alla ska behandlas lika trots olikheterna. Detta leder till att rädslan för att göra fel tar bort medarbetarnas kreativitet. Tänk om socialstyrelsen istället sagt att Linköping tagit ett intressant initiativ och att de skulle följa utvecklingen och ta del av för- och nackdelar.

För att finna individuella lösningar måste vi lyssna på klienterna. I min kommun Sollentuna har vi besökt nästan samtliga barnfamiljer som har fått försörjningsstöd i mer än 10 månader. Vid köksborden får vi en tydlig bild vad som fattas för att bidragsberoendet ska upphöra. Målet med samtalen är dessutom att utrota barnfattigdomen. Barn som lever i dessa familjer kan inte gå på kompisarnas kalas då de inte har råd att köpa presenter, de kan inte anordna egna kalas eller följa med på skolutflykter som kostar pengar. Dessutom upplever många problem under skoltiden. Det har framkommit att egen försörjning är absolut viktigast men vi måste även göra riktade insatser inom försörjningsstödet, t ex inkludera internet och datorer för att underlätta skolarbetet.

Till sist vill jag uppmana er alla att se över ett annat mycket angeläget förbättringsområde nämligen våld i nära relation. Enligt forskningen kränks nästan 100 000 kvinnor varje år i Sverige. Cirka 20 000 fall anmäls till polisen. Cirka 20 procent av dessa går vidare till åklagaren. Enligt uppgift har 1500 män identifierats för sitt våldsbeteende. Det är uppenbart att det finns ett glapp mellan antal brottsoffer och antalet utövare. Förövarna måste lokaliseras och få behandling i tid och kvinnorna ska alltid garanteras stöd. Ni bör alla garantera att er kommun har ett samarbete med kvinnojourer. Det finns idag kommuner som inte har det. Låt oss arbete för att de 200 000 barn som idag bevittnar våld i hemmet ska slippa det i framtiden. Våld i nära relation bör dessutom bli ett folkhälsomål.

Inga kommentarer: